Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

d8VdPqwDL_-xYh7Z8vQGnD2YMI4.jpg
Skådeplats. Här kommer regeringsfrågan att avgöras. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Släpp prestigen och släpp fram politiken

När samhällsförändringar sker i allt snabbare takt krävs politiker som tar ansvar.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

Efter söndagens val är frågetecknen fortfarande många. I nuläget är det mycket jämnt mellan det rödgröna blocket och Alliansen med 144 respektive 142 mandat i riksdagen. Med sina 63 mandat är Sverigedemokraterna vågmästare, så länge blockpolitiken består.

De så kallade onsdagsrösterna, med utlandsröster och sena förtidsröster, kan eventuellt ändra på mandatfördelningen något till Alliansens favör. Men oavsett det är regeringsbildningen en svår nöt att knäcka.

Stefan Löfven meddelade på valnatten att han sitter kvar som statsminister, trots avgångskrav från M-ledaren Ulf Kristersson. Löfven kan vara kvar tills den nya riksdagen samlas den 24 september.

Det som nu sker är ett politiskt spel mellan partierna, särskilt mellan Alliansen och Socialdemokraterna. Det är inte onormalt, utan tillhör själva demokratins kärna. Det krävs förhandlingar och kompromisser för att tillsammans leda Sverige. Däremot är den uppkomna situationen ovanlig i ett svenskt perspektiv, och utgången svår att förutse.

Alliansens fyra partier ser ut att bli mindre än de tre rödgröna partierna tillsammans. Men på den rödgröna sidan finns inget gemensamt regeringsunderlag. Och Stefan Löfven är väl medveten om att han kommer att röstas bort som statsminister.

Frågan är alltså varför han sitter kvar. Troligen för att han vill locka över Liberalerna och Centerpartiet på sin sida och få till en blocköverskridande regering. Men som läget är i dag kommer detta inte att ske. I stället planerar Alliansen tillsammans att föreslå Ulf Kristersson som statsminister, och så länge han inte har en majoritet emot sig kommer han att röstas igenom.

Frågan är då hur Sverigedemokraterna kommer att agera. Särskilt som Alliansen sagt att man inte samarbetar med partiet.

Det svenska valsystemet bygger inte på att man röstar fram en regering. I stället röstar vi på partier och de får sedan proportionell representation i riksdagen. Med dagens totalt åtta partier fördelade i tre olika block kan ingen sida ensamt få majoritet. Detta dödläge behöver förr eller senare brytas, och troligen sker detta under hösten.

Men i spelet om vem som tar vem hamnar sakpolitiken i skuggan. Det är synd eftersom reformbehovet är stort i Sverige, särskilt efter fyra års i stort sett stiltje på den fronten med den rödgröna regeringen.

Bostadsmarknaden behöver reformeras så att fler kan få en bostad och arbetsmarknaden måste förändras så att unga och nyanlända snabbare får sitt första jobb. Vidare finns det behov av ekonomiska reformer och en översyn av skatterna.

Förvisso finns det mycket som fungerar bra i dagens Sverige med en hög tillväxt och en sysselsättningsgrad som få andra länder kan matcha. Men mycket tyder på att en lågkonjunktur väntar runt hörnet och Sverige måste vara berett på sämre tider.

När samhället och omvärlden förändras i allt snabbare takt krävs politiker som tar ansvar. Det är dags nu. Lägg undan partiprestigen och låt politiken ta sikte på samhällets utmaningar.

MEST LÄST