Förra årets budget innehöll ordet rekord både här och där, vilket gäller även i år. Rekordinvesteringar. Rekordsvårt att göra en prognos. Rekordstor inflyttning. Även nu slås rekord med stora investeringar på 936 miljoner kronor i budgeten för 2018. Samtidigt som nämnderna måste hålla igen.
På sätt och vis liknar årets förslag det som presenterades i fjol, därav uttrycket favorit i repris. För det var ju så att femklövern aldrig fick igenom budgetförslaget i kommunfullmäktige sedan SPI:s ledamot gjorde genomsam sak med Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Då gällde tvistfrågan äldreboendena i Getinge, Eldsberga och Patrikshill i Halmstad.
Som ett resultat av förra årets budgetuppgörelse höjdes skatten med 50 öre så att skattesatsen blev 20,98 kr. Femklövern, som i andra sammanhang inte förespråkar skattehöjningar till varje pris, skulle kunna ha föreslagit en sänkning tillbaka till föregående nivå. Men så kommer inte att bli fallet.
Det blir med andra ord som när regeringen Löfven ständigt och jämt kritiserar alliansregeringens många jobbskatteavdrag, men gör ingenting för att ta bort avdragen.
På motsvarande sätt, fast tvärtom, väljer alltså femklövern att behålla kommunalskatten oförändrad och den här gången finns en motivering. Nämligen att förutsättningarna ser annorlunda ut i år jämfört med i fjol. Då lade femklövern en budget i obalans. Med S-förslaget höjdes skatten och resultatet på ett överskott med 121 miljoner kronor, varav drygt hälften motsvarades av skattehöjningen. Budgeten för 2018 är i balans med ett beräknat överskott på fem miljoner kronor.
Det är med andra ord svårt att göra beräkningar. Och om man får tro kommunstyrelsens ordförande Carl Fredrik Graf (M), så har det den här gången varit svårare än någonting.
Det är formuleringar som vi tycker oss känna igen. Vad är i så fall vitsen med dessa ständiga garderingar?
Detsamma gäller budgetprocessen med att sätta upp mål och gång på gång misslyckas med att uppfylla merparten. På vissa håll är de tydligt mätbara, på andra är de mer relativa uttryck som ”ökning” eller ”minskning”.
Medborgarna har rätt att kräva tydligare besked om exempelvis hur stora barngrupperna ska vara i förskolan och att alla elever (inte bara 91 procent) ska klara en gymnasieexamen.
Till råga på de något svävande målen har nu femklövern fogat tio så kallade riktningar, som inte direkt ska översättas med tidigare talet om övergripande mål. Nej, riktningarna är mer långsiktiga och bredare, något som alla kan skriva under på. Då finns det stor risk att det blir till intet förpliktande. Exempelvis: ”Riktningen är att bostadsbyggandet är ett övergripande intresse. Planeringen ska utgå ifrån att vi år 2050 är 150 000 invånare i kommunen.”