Vi har glömt att prata om de unga män som hamnar utanför, konstaterade statsminister Fredrik Reinfeldt nyligen i en debattartikel i Aftonbladet (11/2).
Pojkar klarar generellt sett skolan sämre än flickor. Den senaste PISA-undersökningen visade dessutom på oroväckande stora skillnader mellan pojkar och flickor vad gäller läsförståelse, som är central för hur man lyckas i skolan.
Både bland dem som går ut grundskolan med ofullständiga betyg och dem som inte fullföljer gymnasiet är pojkar överrepresenterande. Det är denna grupp unga, med oavslutad skolgång, som löper störst risk att hamna utanför arbetsmarknaden.
Pojkar kunde länge klara sig bra utan att bry sig om skolan. Det har funnits gott om jobb som gett både bra lön och hög social status, men som inte krävt mycket utbildning. I andra sammanhang har det ofta räckt med att män varit normen, för att lyckas. Ur detta har det fötts en anti-pluggkultur, som inte bara bärs upp av pojkarna själva, utan även förstärks av skolans och omgivningens förväntningar.
Samtidigt har flickor behövt satsa på studier för att kunna slå sig in i ett mansdominerat samhälle, vilket bidrar till att förklara varför flickor alltid haft högre betyg än pojkar. Idag märks flickornas högre betyg inte minst på hur andelen kvinnor ökar snabbt i tidigare manligt dominerade prestigeyrken, som läkare och advokat.
Men i takt med att arbetsmarknaden förändras ökar de generella kraven på utbildning. Antalet enkla jobb i den mansdominerade industrin minskar i takt med strukturomvandlingen. Samtidigt har män inte tagit steget in i de kvinnodominerade välfärdsyrkena, där en viktig del av den framtida jobbtillväxten förväntas ske.
Pojkar kommer inte längre undan med att inte bry sig om skolan. Om dagens utveckling tillåts fortsätta riskerar vi att hamna i en situation där en stor grupp unga män får svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och, som Fredrik Reinfeldt konstaterade, hamnar mer eller mindre vid sidan om samhället. Det får inte bara konsekvenser för de enskilda som drabbas, utan även för samhället i stort i form av sociala problem och som en grogrund för politisk extremism.
Det är hög tid att skolan tar pojkkrisen på allvar. Det handlar om åtgärder för att främja pojkars läsförståelse, men det handlar också om att arbeta med de skilda förväntningar som tveklöst finns på pojkar och flickor. Det är exempelvis vad de uppmärksammade satsningarna på genuspedagogik på Frejaskolan i Gnesta handlar om. Genom att se bortom stereotyper om hur pojkar och flickor är har man kunnat förbättra pojkarnas resultat. Det är ett arbete som borde inspirera fler skolor.
Annars är risken stor att skolan, mer eller mindre omedvetet, gör en stor grupp pojkar till framtidens förlorare.