”En krigsförklaring”, sa LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson. Moderaternas förslag att reformera lagen om anställningsskydd, LAS, har retat upp fackförbundet rejält. Det är inte första gången frågan leder till överord. Röda fanor förvandlas lätt till röda skynken.
På motsvarande sätt har LAS ibland blivit en symbolfråga också för borgerligheten. Avskaffade turordningsregler kommer inte bara att sänka arbetslösheten utan också värpa guldägg och bota tandvärk, om man får tro vissa.
Men även om inte en förändrad lagstiftning blir det Alexanderhugg som många hoppas på finns det goda skäl att reformera arbetsrätten.
Per Skedinger, docent i nationalekonomi, skriver i sin forskningsgenomgång “Effekter av anställningsskydd” att LAS innebär att ”[arbetsmarknaden] förändras till förmån för personer med redan stark ställning på och till nackdel för marginalgrupper, främst ungdomar”.
Anställningsskyddet bidrar alltså till att hålla svaga grupper utanför arbetsmarknaden. I en situation där Sverige har många nyanlända och unga utan gymnasieutbildning är det ett högt pris att betala. Inte minst eftersom starkare anställningsskydd enligt forskningen varken gör att anställda känner sig mer trygga eller blir mer produktiva.
LO och Socialdemokraterna brukar peka på LAS som en hörnsten i den svenska modellen. I själva verket är lagen ett undantag från modellen. Grundregeln är annars att staten håller sig borta från arbetsmarknaden. Men i 1970-talets vänsterblåst såg Socialdemokraterna chansen att ge LO medvind.
Det har också gett vissa positiva effekter. De svenska omställningsavtalen, där olika trygghetsfonder hjälper arbetslösa med stöd att hitta nya jobb, hade kanske inte kommit på plats utan att facken haft förhandlingsutrymme för det.
I dag är de så etablerade, och så uppskattade av både arbetsgivare och fack, att de klarar en reformering av LAS. De utgör dessutom en större trygghet på en osäker arbetsmarknad än vad LAS i sig gör.
Då finns snarare skäl att rikta blicken mot de problem som delar av LAS för med sig. Arbetsrätten hindrar små företag från att växa. Arbetslösheten i vissa marginalgrupper är skyhög. En framväxande tjänstesektor hindras av de små möjligheterna att skapa enkla jobb.
Att LO ser rött förändrar inte dessa faktum. Arbetsrätten behöver moderniseras.
