Mattias Karlsson: Fi tror inte på individen

Kollektiva lösningar är inte vägen till ett jämställt samhälle.

Det här är en ledarartikel, som uttrycker åsikter från Hallandspostens ledarredaktion. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

ANNONS
|

Vill vi ha jämställdhet? Ja. Vill vi ha diskriminering? Nej. Dessa två raka frågor ställde Gudrun Schyman när hon i våras höll i en feministisk föreläsning på Halmstads stadsbibliotek.

Som partiledare för Feministiskt initiativ (Fi) ville Schyman givetvis slå ett slag för att hennes parti är bäst på att besvara dessa två frågor. Men sanningen är att frågorna har givna svar och är en självklarhet för alla seriösa partier.

När det förra kommunrådet Halmstad, liberalen Suzanne Åkerlund, nu uppmanar alla feminister att rösta på Gudrun Schyman i valet väcker det givetvis uppmärksamhet (HP 9/8).

Jag som är feminist – det vill säga att kvinnor och män ska ha lika rättigheter och möjlighet att förverkliga sina liv – borde alltså ta till mig av Suzanne Åkerlunds uppmaning. Men det räcker inte.

ANNONS

Gudrun Schyman gör en fantastisk insats i att upplysa om de ojämlika förhållanden som råder i dagens samhälle där kvinnorna på hela arbetsmarknaden har 87 procent av männens lön.

Men när det kommer till lösningarna, det vill säga det politiska genomförandet, så brister det för Fi. Partiet har med sin vänsterbakgrund en tilltro på kollektiva lösningar, det vill att genom lagar och regler tvinga fram ett jämlikt utfall.

I stället bör man utgå från individen och ge alla jämlika förutsättningar och sedan acceptera att utfallet kan bli olika beroende på den personliga insatsen.

Nu har samhället blivit allt mer jämställt, men tyvärr går utvecklingen för långsamt. Därför krävs det givetvis mer av de etablerade riksdagspartierna. Men Feministiskt initiativ har inte de rätta lösningarna för ett jämställt samhälle. Fi tror helt enkelt inte på individens egen förmåga.

ANNONS