Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Inbjudan. Stefan Löfven sträcker ut en hand.

Löfven vill höja skatten och behålla makten

Stefan Löfven öppnar upp för en bred skatteuppgörelse efter valet.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

Stefan Löfven bjuder in till en bred skatteuppgörelse (Dagens industri 15/3). Han hymlar inte med att det är en del av Socialdemokraternas försök att locka Liberalerna och Centerpartiet över blockgränsen i ett regeringssamarbete. “Visst skulle det underlätta”, säger statsministern till DI.

Men om Löfven vill skapa ett samarbete med L och C får han nog ställa in sig på att ge upp mer än han ger uttryck för i sitt utspel. Där konstaterar han att han inte är beredd att sänka marginalskatterna i någon större utsträckning. Dessutom säger Löfven ännu en gång att han tycker att “rika ska bidra mer”.

Om det betyder höjda kapitalskatter, en ny förmögenhetsskatt eller till och med höjda marginalskatter på arbete är svårt att säga. Det spelar dock ingen större roll eftersom varken Centern eller Liberalerna vill göra något av det.

I Dagens industri gör Löfven också klart att han inte vill se ett generellt lägre skattetryck. Det betyder att om skatterna ska sänkas på arbete och företagande ska de istället höjas på annat.

Att en skattereform skulle vara intäktsneutral är inte en särskilt konstig tanke. Det går att åstadkomma viktiga förändringar utan att sänka skattetrycket, exempelvis genom att växla om skatterna från arbete till konsumtion.

Att Löfven har detta som ingångsvärde blir dock ett problem om han nu tänker sig att en skattereform ska leda till ett budgetsamarbete eller en ny mittenregering med L och C. För medan regeringen höjt skatterna med 47 miljarder sedan 2015 vill Liberalerna och Centerpartiet sänka dem kraftigt – i många fall dessutom mer än Moderaterna, som Löfven talar så illa om.

I grunden är statsministerns invit bra. Sverige är i stort behov av en skatteuppgörelse i likhet med “århundradets skattereform” som Socialdemokraterna och dåvarande Folkpartiet genomförde i början på 1990-talet. Dels har många avsteg från den reformen gjorts, och dels har förutsättningarna ändrats.

Frågan är bara hur sugen Stefan Löfven kommer att vara på en skatteuppgörelse om han inte längre är statsminister. Det lär snart visa sig efter valet om den utsträckta handen var en vilja att ta ansvar för Sveriges ekonomi – eller bara ett försök att behålla makten.