På landet förstörs fårbönders verksamhet, hundar försvinner och folk är rädda. I storstäderna gillar djurvänner tanken på varg i skogen. Vargfrågan delar Sverige.
Fram till mitten av februari pågår licensjakt på varg. I år får 22 vargar fällas. Det finns ett visst lokalt utrymme att bestämma över hur många vargar som får skjutas i de län där antalet vargar överstiger Naturvårdsverkets miniminivåer, men de nationella riktlinjerna är tydliga. Riksdagen har fastställt ett mål för hur många vargar det bör finnas i Sverige.
Människors inställning till varg har försämrats i flera vargtäta områden, enligt en rapport från Umeå universitet och SLU (2014). Det är inte särskilt konstigt. I takt med att vargstammen växer ökar problemen för människor på landsbygden.
Enligt samma undersökning är acceptansen för de nationella vargmålen störst i Stockholm, där de få vargar som finns är inhägnade på Skansen. Lägst är den i Dalarna, där de vilt levande vargarna är desto fler.
Kanske borde de som faktiskt drabbas av vargens framfart få större inflytande över vargjakten. Rent ekologiskt finns få skäl att alls ha varg i Sverige. Vargen är inte essentiell för ekosystemet. Under några decennier i mitten av 1900-talet var vargen utrotad utan att den svenska naturen gick under. Dagens vargstam härstammar från ett par individer som på 1980-talet invandrade österifrån.
I Finland har den nationella förvaltningsplanen för varg en tydlig målbeskrivning om att varg och människa ska kunna leva tillsammans. Sverige och Finland är båda EU-medlemmar och lyder under samma internationella regelverk. Ändå har vårt östra grannland inställningen att en relativt omfattande jakt är en nödvändighet för att vinna social acceptans för vargpolitiken.
I Sverige är djurrättsorganisationerna desto mäktigare. Det är mer regel än undantag att beslut om licensjakt överklagas. När jakten väl är igång gör aktivister sitt bästa för att stoppa den. Djurrättslobbyns opinionsbildning är effektiv. Inte minst Miljöpartiet lyssnar mer på trendmedvetna vegetarianer i storstaden än på gemene landsbygdsbo.
Det är en skev prioritering. De som lever i vargområden borde få större inflytande över vargjakten.
