Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Kulturen behövs även när solen går i moln

    Under våren kommer ”Halmstads kulturstrategi 2030” vara ute på remiss för att i juni antas av kommunfullmäktige.

    Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

    Äntligen finns det en kulturstrategi, vill jag utropa – det är på tiden! För även om själva strategin till sin form är ganska allmänt hållen för att kunna täcka in alla viktiga områden, behövs den här formen av dokument i den kommunala beslutsmaskinen. Det är så jobbet måste genomföras i Rådhuset för att det ska bli verklighet ute bland oss skattebetalare i Halmstads kommun.

    I kommunens vision ingår de lika svepande uttrycken hemstaden, kunskapsstaden, upplevelsestaden – till intet förpliktande. Det är först när visionerna blir till strategi och ännu bättre, till handlingsplaner som det kan börja märkas och hända något.

    Mål är ett annat sådant där mystiskt uttryck som vi hittar i de kommunmärkta pappren och på hemsidorna. Ett kommunövergripande mål lyder: Halmstads kommun är en kulturkommun med nationell och internationell ryktbarhet. Nu föreslås i kulturstrategin att det ska ändras till ”Halmstad ska vara en av Sveriges främsta kulturkommuner med internationell ryktbarhet inom konsten”. Vad är skillnaden?

    Nu ska jag inte märka ord, men jag måste ta ytterligare ett exempel. Jag kan bara inte låta bli: ”Musiklivet är en oslipad diamant med stor potential”, står det i strategin under avsnittet Leva mötas med rubriken Låt konsten och musiken sticka ut. Musiklivet såväl som konstlivet, teaterlivet, danslivet och så vidare har alla potential och rätt uppmuntrade med hjälp av pengar och vettiga lokaler börjar det gnistra bland de oslipade diamanterna.

    Det behövs billiga, tillgängliga, fungerande och litet oömma lokaler för alla utövare, precis som inventeringen ”Rum för X” från 2016 så tydligt visade.

    Att Halmstads kommun skulle bli först i landet med ett digitalt stadsmuseum är ett lysande exempel på ett nytänkande som behövs på fler fronter. Lika nytänkande – eller snarare precis tvärtom – var förslaget som dryftats om att Mjellby konstmuseum borde flytta närmare centrala Halmstad. Visst är det en djärv tanke, men den är urdålig. Tanken dök upp för att det behövs nya och dyra investeringar i konstmuseet. Så är det med alla hus – de kräver underhåll och det kostar pengar. Att låta bli är ännu dyrare. Mjellby konstmuseum, en gång skapat på privat initiativ av Viveca Bosson, är just ett utmärkt exempel på hur Halmstad når ”internationell ryktbarhet inom konsten”.

    Kulturen måste leva även när solen inte skiner. Det är i vardagen, i en balanserad arkitektur, i oväntade möten med skulpturer, i ett musikstycke eller en dans vi behöver kulturen. De speciella kulturnätterna i all ära, men det är i ett pågående och kontinuerligt stimulerande klimat som kulturen frodas. Här utgör själva ”Halmstads kulturstrategi 2030” en viktig näring. Dessutom måste kulturen få kosta pengar utan krav på avkastning och resultat i ekonomiska termer. Denna sektor ska fredas från kortsiktigt tänkande. Samverkan, tillit och långsiktighet är därför de allra viktigaste ledorden.