Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Rätten att försvara sig i sitt eget hem måste förtydligas. Bild: Stina Stjernkvist/TT

    Karin Pihl: Brutala villarån visar att nödvärnslagen måste ändras

    Ökat våld i samhället kräver en förändrad lagstiftning. Ingen ska behöva vara rädd för att försvara sig och sin familj i sitt eget hem.

    Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

    Att upptäcka att någon passat på att rensa villan på värdesaker när man varit bortrest har alltid varit ett orosmoment för många villaägare. Det är inte roligt att komma hem från skidsemestern och upptäcka att smycken och stereo-anläggning saknas. På senare år har dock medierapporteringen om inbrott skiftat karaktär. Våldsamma rån i människors hem tycks bli vanligare.

    Under fjolårets sista månader inträffade en rad grova rån i bostäder. Ett uppmärksammat fall rör en man i Malmö, som anhölls för misshandel. En inkräktare tog sig in i lägenheten och hotade mannens sjuårige son genom att stoppa en pistol i barnets mun. Pappan blev då, föga förvånande, rasande. Ett bråk uppstod vilket resulterade i att angriparen blev medvetslös.

    Det är inte det enda fallet i närtid. I Täby norr om Stockholm blev en kvinna i 70-årsåldern rånad, bunden och utsatt för fysiskt våld i sitt hem i början av november. I mitten av december blev en äldre man och en kvinna fastbundna med buntband och rånade under knivhot i sitt hem på en gård i Brösarp i Skåne. Att utsättas för bilrån i det egna hemmet – rånarna ringer på och tvingar till sig bilnyckeln genom att hota med kniv eller pistol – blir också vanligare.

    Exemplen är flera. Gemensamt är att rånarna använt grovt våld eller hot om våld. Risken att utsättas för denna typ av brottslighet är liten, men för den enskilde är det svårt att skydda sig om det skulle ske. Fallet i Malmö visar dessutom att lagstiftningen inte är anpassad till ett samhälle där våldet ökar. Nödvärnsrätten måste ses över och anpassas efter en ny verklighet. Vem kan klandra en förälder som pucklar på en inkräktare som riktar en pistol mot sonen? Vem hade agerat annorlunda?

    Nödvärnsrätten gör det möjligt att försvara sig vid ett pågående brott eller överhängande hot om brott mot en själv, mot andra eller mot egendom. Dessutom får man bruka nödvärn mot personer som olovligen tar sig in i ens bostad.

    Det svåra är att avgöra hur mycket våld som anses vara befogat. Lagstiftningen ger utrymme för ett visst mått av ”övervåld” om den angripne bedömde situationen som mer hotfull än vad den egentligen var. Men det finns gränser, och dessa gränser är dessvärre otydliga rent juridiskt.

    Rätten att försvara sig i sitt eget hem måste specificeras. I Malmöfallet hade pojkens farmor redan lyckats slita barnet från rånaren innan pappan hoppade på förövaren. Att pappan åtalades visar ändå på ett problem. Att inte bruka mer våld än nödvändigt är en bra princip, men det är rimligare att bedöma situationen från ett helhetsperspektiv.

    Ökat våld i samhället kräver en förändrad lagstiftning. Ingen ska behöva vara rädd för att försvara sig och sin familj i sitt eget hem, även om inkräktaren blir medvetslös.