Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    SKL:s chefsekonom Annika Wallenskog förklarar det ekonomiska läget i kommunerna. Bild: Stina Stjernkvist/TT

    Karin Pihl: Arbetslinjen behövs för att rädda kommunernas ekonomi

    Alla som kan jobba måste göra det för att klara framtidens välfärd.

    Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

    “Sedan länge har ekonomer varnat för den tid som nu har inletts.” Sveriges kommuner och landsting, SKL, öppnar sin ekonomirapport tämligen dramatiskt. Varje år sammanfattar SKL det ekonomiska läget i kommunerna. Utmaningarna, som det brukar heta, är stora.

    Uttrycket “allt färre ska försörja allt fler” må vara slitet, men det är sant. När andelen barn och äldre växer måste de i arbetsför ålder dra ett större lass. På tio år kommer de som är 80 år eller äldre öka med 44 procent jämfört med i dag. Motsvarigheten för personer i arbetsför ålder är sex procent.

    Kommunernas ekonomi har varit god de senaste tio åren. Detta beror främst på högkonjunkturen, intäkter från försäljningar av bolag och höga ersättningar från staten som följd av flyktingmottagandet. Men nu viker konjunkturen. Samtidigt är det nu de demografiska utmaningarna hopar sig över kommun-Sverige.

    De kommande åren måste 1 000 förskolor och skolor byggas. Antalet vårdcentraler och sjukhus måste också bli fler när befolkningen växer och människor lever längre. Kommunerna pressas av kostnader för ekonomiskt bistånd, ensamkommande ungdomar och en bostadsbrist som leder till dyra nödlösningar för hemlösa. Landstingens utgifter drivs upp av hyrpersonal och dyrare vårdplatser.

    Behoven av så gott som alla välfärdstjänster kommer att öka. SKL räknar med ett finansieringsgap på 43 miljarder kronor år 2022, om personaltätheten inom välfärden ska kunna bevaras. Med planerade statsbidrag, som flera partier stödjer, blir glappet runt 25 miljarder. Med stöd från staten mildras alltså den värsta krisen, men 25 miljarder är ändå väldigt mycket pengar.

    Är skattehöjningar det naturliga svaret? SKL konstaterar att alltför höga skatter på arbete påverkar jobbtillväxten negativt. Sverige har dessutom redan rekordhöga skattesatser på arbete. Ständigt höjda kommunalskatter är alltså ingen lösning. Generella statsbidrag är bättre.

    En annan viktig aspekt är att effektivisera den offentliga sektorn. Dåliga arbetsvillkor, som leder till ökade behov av bemanningspersonal, är dyrt i längden.

    Men framförallt handlar det om att alla som kan jobba måste göra det. Ett bidragstak bör införas för att öka incitamenten att jobba. Egen försörjning måste bli en vägledande princip i migrations- och integrationspolitiken. Fler måste arbeta längre upp i åldrarna och träda in på arbetsmarknaden tidigare.

    Men på ett högre plan finns en annan diskussion som politiken måste ta tag i redan nu: hur mycket kan vi förvänta oss att det offentliga betalar, och hur mycket ska vi stå för själva? Ju förr den debatten sätter igång, desto bättre.