Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Polisens möjligheter att träna skytte på civila skjutbanor riskerar att bli betydligt sämre. Bild: Lars Pehrson/SvD/TT

Joakim Broman: Polisens aktivism måste upphöra

Skidskyttar, sportskyttar och jägare motarbetas utan saklig grund av en statlig myndighet.

Det här är en ledarartikel. HP:s ledarredaktion är oberoende liberal.

Skidskyttar får träna någon annanstans. Den som ägnar sig åt vissa sportskyttegrenar får helt enkelt lägga ner. Och poliser får sluta öva rörligt skytte. Det här riskerar att bli konsekvenserna när Polismyndigheten skärper regelverket för civila skjutbanor.

Skälen till förändringarna är höljda i dunkel. Maria Thulin, processledare på polisens enhet för förvaltningsrätt, uppger att det i dag förekommer mycket riskfyllt skytte. Om så är fallet borde det också vara enkelt att peka på incidenter och tillbud. Men några sådana verkar inte finnas. Varken sportskyttar eller poliser med lång erfarenhet av skytte kan hitta några exempel på olyckor.

Stefan Ekstedt, instruktör inom polisiär konflikthantering hos polisen, säger till Polistidningen att han tillbringat 30–40 dagar om året på skjutbanor i 30 års tid, och aldrig hört talas om några vådaskjutningar. Rättsenheten har heller inte lyft fram några exempel.

Mer troligt är att det nya regelverket är nästa steg i den tjänstemannaaktivism som polisens rättsenhet ägnat sig åt inom vapenfrågor de senaste åren. Gång på gång har handläggare nekat vapenlicenser utan juridisk grund, förlorat i förvaltningsrätt, bara för att neka licens för samma vapen veckan efter. Polisforskaren Stefan Holgersson har visat på hur tjänstemän både ändrat i citerade lagtexter för att ge dem en annan betydelse, och hänvisat till kommande lagstiftning som skäl för avslag. Handläggningstiderna har under flera års tid varit olagligt långa i de flesta regioner.

Nu tycks man ha riktat in sig på de civila skjutbanorna. Det kommande regelverket kritiseras starkt inom myndigheten, eftersom det begränsar enskilda polisers möjlighet att öva på svåra och potentiellt farliga konfliktsituationer.

Det är i sig allvarligt, eftersom det riskerar att försämra polisens förmåga att hantera grov brottslighet. Men här finns också en större principfråga. Skidskyttar, sportskyttar och jägare motarbetas utan saklig grund av en statlig myndighet. Rättssäkerheten är i många fall obefintlig. Hela sportgrenar riskerar att förbjudas av enskilda tjänstemän.

Förtroendet för Polismyndigheten inom området är vid det här laget kört i botten. Den enda lösningen är att flytta vapenlicenshanteringen och föreskriftsrätten för skjutbanor till en annan myndighet.