Ledare HP 2/8. Det menar i alla fall Johan Ingerö, tidigare presschef för dåvarande socialminister Göran Hägglund (Aftonbladet 28/7). Och det finns risk att sjukvården kommer att dra det kortaste strået.
”Vi vet att var och en av oss någon gång under livet kommer att behöva känna trygghet i form av en fungerande hälso- och sjukvård, fungerande socialförsäkringar, fungerande föräldraförsäkring och inte minst att man som pensionär i Sverige ska kunna leva ett gott liv.”
Så beskrev Annika Strandhäll (S) själv sina ansvarsområden på presskonferensen den 27 juli, när hon i den ombildade regeringen fick ta över Gabriel Wikströms (S) portfölj. Tidigare var hon enbart socialförsäkringsminister. Nu är hon även socialminister med ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor, folkhälso- och idrottsfrågor.
Det operativa ansvaret över sjukvården bär inte staten, utan landstingen och regionerna, medan staten beslutar om ökade anslag, nya lagar inom området samt har löpande kontakt om hur svensk sjukvård ser ut och bör utvecklas. Alliansens kömiljard ökade exempelvis tillgängligheten, där Region Halland ofta fick stor utdelning. Den är tyvärr numera avskaffad.
För att sköta ett sådant indirekt ansvar krävs kreativt tänkande, innovativ förmåga och kanske framförallt – en hel del tid. Det är tid Annika Strandhäll inte kommer att ha, i alla fall är risken stor att hennes arbetsschema blir än mer pressat.
Vid statsministerns presskonferens förra veckan talade Stefan Löfven uppskattande om hennes kapacitet. Hon kommer sannolikt att prioritera det belastade socialförsäkringssystemet, ett område över vilket staten bär ett mer direkt ansvar, och inom vilket Annika Strandhäll har mer erfarenhet. Å andra sidan hänger hälso- och sjukvårdsfrågorna samt folkhälsoområdet samman med det förebyggande arbetet med att minska sjuktalen, som på sikt måste syfta till att få bättre balans i systemet.
I sammanhanget passar det därför bra att påminna om översynen av föräldraförsäkringen, där utredaren Lars Arrhenius ska vara klar i slutet av oktober i år. Annika Strandhäll vill modernisera föräldrapenningen med över 40 år på nacken och menar att samhällsutvecklingen har hunnit förbi.
Även om betydligt fler kvinnor numera både föder barn och arbetar jämfört med när ersättningen infördes, så är uttaget fortsatt ojämlikt. Kvinnorna jobbar deltid, tappar i inkomstutveckling och därmed pension, samt står fortfarande för merparten av det oavlönade hemarbetet.
Om Annika Strandhäll kan förändra familjepolitiken i riktning från färre sönderstressade och deprimerade yrkesarbetande mammor till fler jämställda föräldrar i arbetslivet, då är hon rätt person på den nya tunga ministerposten.