Det är mycket tal om ”integrering” nu för tiden. Myndigheter, civilsamhälle, företag och kommuner förväntas integrera jämställdhetsperspektiv, hänsyn till klimatet och en hållbar utveckling. Ibland kan det tyckas överdrivet att alla dessa perspektiv ska genomsyra alla verksamheter. Det finns dock ett perspektiv som det offentliga, civilsamhället och privatpersoner måste integrera i sin föreställningsvärld, och det är risken för krig.
Under onsdagen släppte Försvarsberedningen sin delrapport om totalförsvaret och Sveriges civilförsvar. Rapporten konstaterar att ”det enskilt viktigaste under försvars-inriktningsperioden 2016–2020 är att öka den operativa förmågan i krigsförbanden och säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret”. Helt enkelt: Sverige måste förbereda sig för militära konflikter på hemmaplan. 2000-talets uppfattning att den svenska militären främst ska ägna sig åt insatser utomlands, och att skyddsrum lika gärna kan ombildas till replokaler för spelglada tonåringar, gäller inte längre.
Under den senaste mandatperioden har svenska politiker sakta insett att den svältdiet som både alliansregeringarna och tidigare socialdemokratiska regeringar utsatte det svenska försvaret för var en mycket dålig idé. Detta har resulterat i ett slags kapprustning i höjda försvarsanslag, även utanför de parlamentariska försvarsuppgörelserna, och att värnplikten åter väckts till liv.
Nu riktas fokus mot de civila delarna av Sveriges försvarsförmåga. Förmågan att göra motstånd handlar inte bara om vilket luftvärnssystem som ska köpas in eller hur många ubåtar Sverige behöver. Att landets infrastruktur, som mat-, vatten- och elförsörjning, sjukvård och transporter fungerar är också viktiga komponenter i totalförsvaret.
Nyligen drog Krigsvetenskaps-akademien slutsatsen att Sverige kan lamslås vid en internationell kris. Efter en vecka tar maten slut. Sedan 1990-talet har vatten- och livsmedelsreserver monterats ned.
Förhoppningsvis tar försvarsminister Peter Hultqvist försvarsberedningens rapport på allvar.
En del av förslagen handlar om att förbättra samarbetet mellan olika aktörer, som mellan sjukvård, civila myndigheter, länsstyrelser och försvarsmakten. Andra förslag handlar om att förstärka räddningstjänst och polis.
Ett modernt försvar måste också hunna hantera modern krigsföring i form av cyberattacker. Ska man vara krass behöver fienden i dag knappt rulla över gränsen med stridsvagnar. Det räcker med en välplanerad it-attack för att lamslå landet.
Men Sveriges förmåga att göra motstånd har också en individuell nivå. Försvarsberedningen menar att svenskar måste kunna klara sig själva i en vecka i händelse av en kris. Här är det alltså upp till var och en: se till att det finns tillräckligt med mat i hemmet, att vattenresurser finns tillgängliga och att man har medicin och liknande förnödenheter.
Om hela landet ska kunna försvaras måste hela landet vara berett på krig.