Sveriges befolkning är en åldrande befolkning. Allt fler lever längre och av dagens nyfödda beräknas hälften bli 100 år.
Hittills har detta välfärdsfenomen kantats av bekymmer och farhågor. Vem ska försörja alla dessa gamlingar och framför allt hur ska vård och omsorg räcka till?
Problemet med frågeställningen är att den är lika ålderdomlig. Halland är ett bra exempel på detta. Här lever invånarna längre än genomsnittssvensken och hallänningar är också friskare än i övriga landet.
Genom att tänka om och ställa nya frågor, se möjligheterna som optimistkonsulenterna hurtigt brukar rya om, kan framtiden bara te sig bättre och ljusare.
Redan nu märks att dagens pensionärer inte finner sig i samma sak som deras föräldrar, som tackade och tog emot. Ännu mindre kommer så att ske i framtiden. Den här kraften och energin är något positivt som måste tas tillvara bättre av samhället i stället för att klumpas ihop i intressepartier och föreningar.
Åldrandet är alltså inte boven, utan det synen på åldrandet som är föråldrad. Sedan förra sekelskiftet har medellivslängden i industriländerna ökat med 30 år. Laura Fratiglione, professor i medicinsk epidemologi, menar att detta måste ses som en fantastisk succé för vårt samhälle. Och inse att många äldre har potential att bidra så mycket mer.
Mer flexibel pensionering är ett steg. För medan pensionsåldern varit konstant eller sjunkit har samtidigt livslängden ökat rejält. Samtidigt ska pensionerna betalas av allt färre, alltså borde fler gamla få kunna fortsätta arbeta, efter ork och förmåga naturligtvis. Och det måste finnas en arbetsmarknad som efterfrågar denna kunskaps- och erfarenhetsbank av aktiva människor.
Fysikern och författaren Bodil Jönsson, professor emerita, är inne på samma i sak i boken ”När horisonten flyttar sig: att bli gammal i en ny tid”. Tack vare ett socialt kontaktnät och fortsatt aktivitet med bibehållen hälsa tog det lång tid för henne att inse att hon numera betraktas som pensionär enligt folkbokföringen. Eftersom hon är van hanterare av datorer och internet blev insikten att SAS endast tar emot bokningar av pensionärsbiljetter per telefon ett uppvaknande.
Tidningen Dagens Samhälle konstaterar att samhällets utveckling förlorar på att personer över 65 år är underrepresenterade bland våra förtroendevalda. Ålderspensionärerna utgör 23 procent av landets befolkning. Av landets 1 400 tunga politiker med ledande uppdrag i kommuner och landsting utgörs 17 procent av pensionärer - men bara 8 av makteliten. I‑kartläggningen märks att personer födda på 1930-talet i‑stort sett har lämnat maktens scen, knappt dussinet återstår. Även de omtalade 40-talisterna är på reträtt. Efter höstens val har 70-talisterna gått om dem i antal.
I riksdagen utgör Barbro Westerholm (FP) ett lysande undantag genom att vara äldst och alltjämt synnerligen aktiv. Just hälsofrågor för äldre är hennes paradgren.
Därför borde fler förtroendevalda och arbetsföra 65 plus välkomnas.