Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

sdltc4389d3-nh
Liberala reformer. Jan Björklund och Mats Persson presenterade i går förslag för att minska utanförskapet.

Ensam liberal är inte stark nog

Liberalerna. Allianspartierna förespråkar att gå till val som ett regeringsalternativ. Men inför Liberalernas landsmöte finns en helt annan idé.

Ledare HP 4/10. Den 4 oktober brukade vara den fria företagsamhetens dag. Under några år på 1980-talet demonstrerade företagare mot löntagarfonderna, i protest mot Socialdemokraternas och LO:s ambitioner att socialisera näringslivet. I dag är den 4 oktober mer känd som kanelbullens dag.

Ibland kan det dock vara bra att påminnas om historien. Särskilt nyttigt torde det vara för Liberalerna. Dåvarande Folkpartiet, med Carl Tham i spetsen, var ju drivande i striden om löntagarfonderna – för att de skulle bli verklighet. Men tiderna förändras och i dag tvivlar få på att Liberalerna är ett borgerligt parti.

Eller? I mitten av november har Liberalerna landsmöte. Inför detta har östgötske riksdagsledamoten Mathias Sundin tillsammans med Per-Åke Fredriksson, ordförande för länsförbundet i Gävleborg och ledamot av partistyrelsen, motionerat om att Liberalerna ska lämna Alliansen. Sundin och Fredriksson anser att Alliansen inte längre är garanten för att driva liberal politik. I stället vill de att Liberalerna går till val själva.

Det är lätt att förstå dem. Att kompromissa med tre andra partier lär inte vara lätt. Självklart får man ibland stå tillbaka. Men ett annat ord för bristande kompromissvilja är självupptagenhet, och det är en synnerligen dålig egenskap om man är ett parti som har stöd av blott fem procent av väljarna.

Att gå till val som en självständig liberal röst låter vackert, men i praktiken innebär det något av följande: att L blir ett stödparti åt S, eller samlar damm i riksdagen som ett ganska obetydligt oppositionsparti. I allra värsta fall trillar L ur riksdagen, men så illa vill ingen att det ska gå. Liberalerna måste förstå att det inte räcker att stå för sina värderingar och komma med bra förslag. Om man inte försöker övertyga någotsånär likasinnade om ens idéer blir de ändå irrelevanta.

Och det vore synd. Liberalerna har en plats i svensk politik. På DN Debatt (3/10) presenterar Mats Persson, ekonomisk-politisk talesperson, och partiledaren Jan Björklund en tydlig ambition att göra upp med det växande utanförskapet. I den liberala skuggbudgeten ingår sänkta bidragsnivåer, lägre skatt på arbete i utbyte mot höjda miljöskatter och åtgärder för de som står längst från arbetsmarknaden är nödvändigt för att bryta utanförskapet.

Det vore synd om dessa idéer inte fick genomslag. Den samarbetsinriktade kan nog hitta vänner i Alliansen som är helt med på dessa noter.

Allianspartierna deklarerade för övrigt i en gemensam debattartikel i Dagens Industri (2/10) för fem reformförslag de är eniga kring. Det handlar om utanförskapet, om finanspolitiken, om bostadsbristen och skolresultaten, om tryggheten och om en rättvis välfärd.

Samtliga är viktiga områden som avgör människors vardag där Alliansen kan spela en avgörande roll – tillsammans.

MEST LÄST