Ledare HP 15/11. Men fokus borde riktas mot det sakpolitiska. Där åstadkommer Trump mer än de flesta tror – vilket innebär en hel del skada.
Den som vill lyfta fram stormigheten under Trumps första tid som president behöver inte söka länge efter material. Utredningarna om ryska kopplingar till hans kampanj pågår. Oviljan att fördöma de nazistiska demonstrationerna i Charlottesville i somras ledde till mycket hård kritik. Plötsliga utfall i utrikespolitiken har ökat spänningarna på Koreahalvön och skapat osäkerhet i Natoled.
Men Donald Trumps regering är ett komplext väsen, som bortom chockerande och förkastliga uttalanden faktiskt också genomför en hel del politiska förändringar. Tillsättningen av konservativa domare, inte bara i högsta domstolen utan på flera ställen i det federala domstolsväsendet, är exempelvis en stor framgång som kommer att påverka lagstiftningen i många år framöver.
Det mest oroande är nedmonteringen av miljöpolitiken och att Trump gynnar krafter som förnekar klimatförändringarna. Under sommaren beslutades att USA skulle lämna Parisavtalet. I juni rapporterade New York Times att Trump genom chefen för miljömyndigheten EPA, Scott Pruitt, försenat, avskaffat eller blockerat mer än 30 miljöregleringar på bara ett halvår.
Även i utrikespolitiken pågår skiften som döljs bakom skandalrubrikerna. När den syriska regimen anklagades för att ha använt kemiska vapen släppte det amerikanska flygvapnet historiens största icke-nukleära bomb över en av landets flygbaser – en tydlig signal om att USA fortfarande dikterar spelreglerna världen över. Under Trumps presidenttid har också antalet bombningar med hjälp av obemannade drönare ökat med 400 procent, från en redan hög nivå under Obama.
Men så länge inte ett nytt världskrig bryter ut lär domen över utrikespolitiken få vänta, eftersom området kräver historisk kontext. Då är det lättare att bedöma den återstående mandatperioden utifrån två andra områden.
Trump gick till val på att ersätta Barack Obamas stora sjukvårdsreform. Men det var lättare sagt än gjort, och trots en republikansk majoritet i både senaten och representanthuset har Trump inte förmått att ena partiet kring ett förslag som på allvar förändrar systemet eller bromsar de stigande kostnaderna. Ett misslyckande här skulle vara ett mycket stort nederlag för både republikanerna och Trump.
Detsamma gäller skattepolitiken, ett område där det borde vara enklare att skapa samsyn, och där Trump har bra idéer. Här riskerar diskussioner om finansieringen att skapa ett nytt dödläge, men om reformen går igenom skulle det åtminstone kunna bli en liten ljuspunkt i vad som annars allt mer framstår som förlorade år för USA.