Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

UAj-zmYtpvWG3py2-6R9O41lcK0.jpg
Negativism. SD-ledaren valtalade i Halmstad på torsdagen och lämnade efter sig en svart bild av samhället. Bild: Lina Salomonsson

Samhällsfarlig svartmålning

När Jimmie Åkesson åker land och rike runt torgför han en svart bild av Sverige.

Uttrycket ”de stigande förväntningarnas missnöje” myntades på 1960-talet av dåvarande statsminister Tage Erlander och fångar något väsentlig i ett välfärdssamhälles utveckling. Trots att samhället successivt blir rikare och att människorna får det bättre uppstår det ändå ett missnöje hos medborgarna. Det finns hela tiden högre förväntningar om att utvecklingen ska gå fortare och att staten ska agera snabbare på orättvisor.

De stigande förväntningarnas missnöje är än i dag en realitet i Sverige. Men de senaste åren har detta missnöje kompletterats med ett nytt tema som är direkt hotfullt. Det är någon annan som får ta del av vår välfärd, någon annan som tar våra pengar, någon annan som stjäl våra bostäder och rätten till sjukvård.

Denna ”någon annan” är nyanlända svenskar, människor av kött och blod. När Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson på torsdagen kom till Halmstad för att tala på Stora torg blev det tydligt att han torgför detta främlingsfientliga tema, och att han har många anhängare.

Valet om drygt en vecka ser ut att sluta med tre jämnstora partier, S, M och SD, med runt 20 procent vardera. Därefter ser V och C ut att få runt 10 procent. Längst ner finns de tre småpartierna MP, L och KD.

Det stora skiftet i svensk politik handlar inte om hur den exakta mandatfördelningen mellan partierna kommer att bli utan om att det nu finns tre etablerade block i riksdagen: vänster, höger och SD.

Det finns ett problem med treblockspolitiken. Traditionellt har det funnits två dominerande politiska beskrivningar, en från vardera blocket. Inför förra valet bankade Socialdemokraterna in bilden av att ”något håller på att gå sönder i Sverige”. Det ligger i oppositionens intresse att skapa beskrivningar som gynnar den egna positionen och försvagar motståndarsidan.

Inför detta valet är de långa vårdköerna kanske ett av Alliansens viktigaste budskap i valrörelsen. Är man i opposition vill man peka på problemen.

Men nu finns det ett tredje block, och hur agerar det? Jo, helt enkelt med att plocka upp de negativa verklighetsbeskrivningarna från respektive sida. För fyra år sedan anammade även SD bilden av att något håller på att gå sönder i Sverige. Och nu hoppar man på Alliansens tåg och lyfter fram de långa vårdköerna. Och vem tror ni har skulden till att något har gått sönder och att vårdköerna har vuxit? Ja, det är inte svårt att gissa.

Ett val handlar om att välja, och politikens logik innebär då att de olika alternativen måste skilja sig åt för att ge tydliga och konkreta val. Att kritisera sina meningsmotståndare hör därför till det politiska spelet. Men det finns gränser, och det handlar om att ha en grundläggande respekt för sina medmänniskor.

När SD-ledaren åker land och rike runt och valtalar saknas denna respekt, det märks framför allt i mörka beskrivningen av Sverige som han anser beror på invandringen – och att allt är de etablerade politikernas fel.

Politik handlar om att vilja, och att tro på människan. Därför är det viktigt att protestera mot den politik och den beskrivning av verkligheten som Jimmie Åkesson torgför. Med ett val precis runt hörnet är det än viktigare.

MEST LÄST