Centralt i tavlans förgrund syns en bonde som plogar med hjälp av en häst. Strax nedanför honom, närmare vattnet finns en fåraherde som vallar sina djur och längre ner vid vattnet står en fiskare och väntar på napp.
Den välkända målningen heter ”Ikaros fall” och finns på ”Musées royaux des Beaux-Arts” i Bryssel. Tavlan, som är målad av den flamländske målaren Pieter Brueghel den äldre, föreställer ett detaljerat landskap och en djup havsvik med den plogande bonden i centrum. Ute till havs seglar flera båtar varav en i förgrunden är rikt illustrerad med fulla segel. Längre bort i viken syns ett större samhälle vid kusten.
Var finns då Ikaros? Han är inte lätt att hitta. I vattnet framför den stora segelbåten syns ett par sprattlande ben. Där, i havet, har Ikaros störtat.
Ikaros är känd från den grekiska mytologin. Enligt myten skapade hans far, uppfinnaren Daidalos, konstgjorda vingar så att de tillsammans kunde fly från ön Kreta. Innan de flyger i väg varnar Daidalos sin son från att flyga för nära solen eftersom vaxet på vingarna då smälter.
När Ikaros väl är i luften blir han helt tagen av att flyga och glömmer bort faderns varning. Han kommer för nära solen, vingarna faller av och han störtar i havet och drunknar.
Under en pressresa i veckan till EU-parlamentet i Bryssel tog jag chansen att för första gången se den välkända målningen. I Brueghels tolkning av Ikarosmyten är det bonden, fåraherden och fiskaren som är hjältarna. Den störtande Ikaros ägnas ingen uppmärksamhet alls. Trots alla högtflygande planer går vardagslivet vidare.
Det är ingen snäll liknelse men tavlan får mig att tänka på de kriser som ständigt drabbar den Europeiska unionen. För knappt tio år sedan dominerades nyheterna av finans- och eurokris. För tre år sedan kom flyktingkrisen som fortfarande på allvar utmanar sammanhållningen inom EU i och med att ett antal länder i Östeuropa vägrar att ta sitt ansvar i att ta emot flyktingar.
Nu är det Storbritanniens utträde, Brexit, som ställer unionen inför den kanske allvarligaste krisen hittills. De senaste veckorna har varit dramatiska och det framförhandlade avtalet mellan Storbritannien och EU har skapat mycket uppmärksamhet.
I veckan träffade Storbritanniens premiärminister Therese May EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i Bryssel inför EU-toppmötet som äger rum imorgon söndag. Tanken är att toppmötet ska bana väg för ett slutgiltigt godkännande av avtalet. Men inget är klart förrän det är klart, som det heter inom EU. Och det gäller verkligen för Brexitavtalet som måste godkännas av både det brittiska parlamentet och av EU:s alla stats- och regeringschefer.
EU har inte störtat ner i havet likt Ikaros, men unionen befinner sig i otakt med sig själv, mellan de visioner som strävar uppåt och medborgarna inom unionen. Det tycks som att den politiska viljan hos EU:s ledare inte har tillräckligt förmåga att lyfta.
När populister både till höger och till vänster har framgångar i Europa behövs det givetvis en motkraft i mitten som försvarar de liberala värderingarna. Människors oro ska givetvis tas på allvar men det behövs också politiska visioner för framtiden.
Det finns en modernare tolkning av Ikarosmyten som handlar om att lösgöra sig från det gamla och se verkligheten från ett annat perspektiv. Europa kan inte leva på gamla meriter utan måste hela tiden utvecklas.
Ikaros behöver helt enkelt nya vingar, men med ett tydligare mandat från marken. Först då kan Europa lyfta mot nya höjder.
