Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

pi-c8lNRJrxAL6fLEhkcUqMqqiw.jpg
Kvarlämnade. När allt fler upplever att de är bortglömda måste det till nya politiska visioner.

Bygg ihop Sverige igen

Svensk politik saknar visioner för ett samhälle som håller ihop.

Något håller på att gå sönder i Sverige. Det mantrat upprepade Stefan Löfven och Socialdemokraterna under förra valrörelsen. Syftet var helt enkelt att sätta bilden av att åtta år av Alliansstyre förstört den svenska välfärden.

Löfven vann det enskilda slaget, det vill säga regeringsmakten, men förlusten måste nog ändå sägas vara större. Bilden av ett Sverige som gått sönder blev etablerad. Och den rödgröna regeringen har inte hämtat sig från det efter fyra år vid makten, särskilt inte efter flyktingkrisen hösten 2015.

Ändå måste man ge Stefan Löfven rätt i sin beskrivning, men inte på det sätt som han själv menade.

”Det finns inga vinnare i ett land som dras isär.”

Det säger Kerstin Enflo, forskare i ekonomisk historia, i en artikel som publicerades i veckan av Lunds universitet. Hennes forskning visar att de regionala skillnaderna i Sverige har ökat de senaste decennierna, och fortsätter att öka dramatiskt.

I dag har Stockholms län 40 procent högre produktivitet per invånare jämfört med det nationella genomsnittet och totalt produceras en tredjedel av alla varor och tjänster i Stockholm, som har drygt en femtedel av befolkningen. En följd av de ökade regionala skillnaderna är att boendepriserna utvecklas olika och alla har inte råd att bosätta sig där priserna stiger mest. Sverige blir alltmer ett delat land.

Visserligen har skillnaderna inom landet varierat över tid och var som lägst 1980. Men den nuvarande utvecklingen går åt fel håll och vi är tillbaka på 1930-talets nivå.

”Vi håller på att få en ojämlikhet, ett utanförskap mellan platser. Å ena sidan har vi en global elit som kan ta för sig och som kan betala de höga boendekostnaderna i våra storstäder. Å andra sidan har vi de som inte kan. Och missnöjet växer på flera håll”, säger Kerstin Enflo.

Den senaste tiden har Socialdemokraternas kräftgång i en rad opinionsundersökningar fått stor uppmärksamhet. Samtidigt har stödet för Sverigedemokraterna stigit och skulle det vara val i dag kan partiet få så mycket som runt 20 procent av rösterna.

I ett försök att undersöka vad som ligger bakom SD:s framgångar har opinionsföretaget Kantar Sifo ställt ett antal frågor till väljare för att identifiera om det finns andra faktorer än just partiets profilfråga, invandringen, som ligger bakom tillväxten. Resultatet är mycket tydligt, Sverigedemokraternas väljare skiljer sig kraftigt från andra partiers väljare.

SD:s väljare tycker i högre grad än andra väljare att politiker inte lyssnar på dem, att de inte får valuta för pengarna eller att de inte blir respekterade av samhället. Kort och gott upplever SD:s sympatisörer att samhället är tydligt uppdelat mellan vi och dom.

På många sätt ökar klyftorna inom Sverige, om det så är de regionala skillnaderna eller mellan olika väljargrupper. Men det saknas inte idéer och visioner för att ta sig an dessa utmaningar. Ett projekt som varit föremål för förhandlingar mellan regeringen, den borgerliga oppositionen och Vänsterpartiet har alla möjligheter att binda samman Sverige. Ändå får dessa förhandlingar ovanligt lite uppmärksamhet. Det handlar om nya banor för höghastighetståg.

Här har det verkligen gått troll i frågan. Från att ha haft många förespråkare har parti efter parti bokstavligen hoppat av tåget med hänvisning till att det kostar för mycket i förhållande till vad man får.

Det är sant att dagens tågtrafik lämnar mycket kvar att önska efter år av eftersatt underhåll av järnvägsnätet. Men detta behöver inte alls stå i motsats till en stor satsning på nya stambanor för höghastighetståg. Dessutom finns det mycket som pekar på att de samhällsekonomiska beräkningarna kraftigt underskattar de lönsamheten i höghastighetståg.

På fredagen kom det dystra beskedet att förhandlingarna inte kommit i mål utan återupptas först efter valet.

Årets val ser ut att bli ett val där mycket fokus kommer att ligga på migration, men märk väl inte den framtida invandringen utan den som varit de senaste åren. Upplevelsen av att någon annan, läs nyanlända, fått det bättre än en själv förgiftar samhällsdebatten.

Förvisso går det inte att bortse från det faktum att många upplever att de är bortglömda, inte får sin berättigade del av de gemensamma resurser eller inte blir respekterade. Men det politiska svaret är inte att stänga dörren till omvärlden eller att dela upp samhället mellan vi och dom.

Istället behövs visioner för ett sammanhållet samhälle som har ambitionen att behandla alla medborgare lika och ge alla lika möjligheter att förverkliga sina liv.

Det politiska svaret är att binda ihop landet – om det så handlar om att ge alla barn rätt till en likvärdig skola, att ge alla oavsett var de bor tillgång till en bra sjukvård eller ett värdigt åldrande. Det handlar också om att förbättra infrastrukturen så att fler kan arbeta och samtidigt bo kvar.

Kort och gott, bygg ihop Sverige igen.

MEST LÄST