Som motiv för påståendet hänvisar MK till det faktum att S inte fullt ut anpassat sig till de från C ställda kraven, bland annat med sänkta ingångslöner samt marknadshyror. Att en förhandling måste vara ett givande och tagande från samtliga parter tycks inte vara något MK kan acceptera.
I frågan om att hjälpa unga och invandrare in på arbetsmarknaden finns redan ett färdigt förslag från parterna som, till skillnad från förslaget från C, innehåller utbildning till ett yrke.
Det finns även, sedan lång tid tillbaka, ett samarbete mellan fack och arbetsgivare i frågan om yrkesutbildningar inom olika branscher för att säkra tillgången till kompetenta medarbetare i företagen. Att S och fackföreningarna enbart värnar om dem som redan har ett arbete är således ett totalt felaktigt påstående.
MK hävdar även att skillnaden mellan att ha ett jobb eller inte är väldigt stor. Detta samtidigt som de före detta allianspartierna brukar påstå att skillnaden är för liten och att man därför måste strama åt bidragssystemen. Vem skall vi tro på?
Den största bristen på ansvarstagande faller på dem som röstar bort en regering utan att ha någon som helst plan för vad man sedan kan göra. Det var ju där kaoset började.
Anders Nilsson
Oskarström
Svar direkt
De som inte har en egen bostad eller ett arbete står till stora delar utanför dagens samhälle. Detta är problem som måste få en lösning i dag, och inte minst framöver. I takt med att samhället förändras måste också politiken följa efter. Lösningen ligger i liberala reformer på bostads- och arbetsmarknaden. Där tar inte S sitt ansvar.
Mattias Karlsson
politisk redaktör