Nuförtiden består vår mat av fett och protein men med ett dominerande intag av kolhydrater (läs socker och mjöl). Under människans utveckling åt vi praktiskt taget inga kolhydrater förutom vad som fanns i bär, frukter och andra ätbara växter.
Människokroppen utvecklades genom att våra förfäder sedan tidernas begynnelse ätit fett och protein från djur, fåglar, fiskar och ägg. Människokroppen är in i minsta detalj ”konstruerad” för att gå på fett och protein – inte kolhydrater (läs socker och mjöl).
I början av 1960-talet varnades vi för fett i synnerhet animaliskt fett, s.k. mättat fett, för att inte tala om hur farligt det sades vara att äta ägg, vilka innehåller sådant som påstods orsaka både övervikt, fetma och hjärt- och kärlsjukdomar. Vi uppmanades att äta mer kolhydrater (läs socker och mjöl). Det var inte konstigt att vi blev rädda för fettet på julskinkan och fläsket, vanlig mjölk och smör. Ja, all mat skulle innehålla så lite animaliskt fett som möjligt och ersättas av industritillverkat margarin och kolhydrater (läs socker och mjöl). Men trots dessa kostråd blir allt fler tjockare och fetare och drabbas ännu mer av kroniska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, cancer, reumatism, demens m.m. Hur kan vi tro att det är normalt att väga så mycket mer än vad våra förfäder gjorde och samtidigt tro att vi ska slippa drabbas av kroniska sjukdomar? Om detta kan man läsa i två under år 2018 nyutkomna böcker av svenska författare: ”Den metabola epidemin” av tekn.dr Lars Bern och ”Inflammation” av fil.mag. Martina Johansson och med.dr Ralf Sundberg.
Det är hög tid att inse hur fel det var att varna för animaliskt fett och ägg och att det var fel att rekommendera oss att äta mer kolhydrater. Detta borde stå klart för Folkhälsomyndigheten, Livsmedelsverket, Socialstyrelsen, Region Halland och alla inom vården som möter dessa överviktiga och sjuka människor vars kost sedan femtio år domineras av socker och mjöl i mat, dryck, bröd, kakor och godis.
Lasse Blomdahl