Skola. Jag arbetar som lärare i en högstadieskola i Halmstad och märker hur fler och fler elever som är sjukanmälda inte alls nödvändigtvis är sjuka. Vi i skolan märker att det inte krävs särskilt mycket för att en elev ska stanna hemma ”sjuk” och eftersom det är Ni vårdnadshavare som sjukanmäler era barn kan jag inte låta bli att undra hur Ni tänker? Vad är det för värderingar Ni skickar vidare till Era barn? Vad har hänt med arbetsmoralen?
När jag växte upp, på 60- och 70-talet, var man bara hemma från skola eller jobb om man verkligen var sjuk, inte för att man hade bråkat med en kompis eller för att någon hade sagt eller gjort något dumt. I dag får jag ofta känslan av att ungdomarna vaknar på morgonen och verkligen ”känner efter” om de inte har lite ont någonstans så att de kan vara hemma eller om det kanske kan ha hänt någonting som gör att de känner sig lite nere och att Ni vårdnadshavare, kanske för att slippa ta strid, sjukanmäler Era barn. De missar mycket undervisning när de är borta, de kommer efter, missar inlämningar och får svårt att nå kunskapskraven och sedan är det vårt fel…?!
Jag önskar att Ni kunde förstå att signalerna Ni skickar till Era barn är att det är ok att vara hemma utan någon egentlig anledning och att detta är värderingar de tar med sig när de blir vuxna och kommer ut i arbetslivet. Det är kamp om jobben i dag och ingen vill anställa personer med dåliga referenser som pekar på hög frånvaro och låg arbetsmoral.
Självklart ska man stanna i sängen när man verkligen är sjuk men då ser det inte bra ut att ses på stan på eftermiddagen, ibland till och med i sällskap av Er! Lär istället era barn vad hög arbetsmoral är, de kommer de att ha nytta av!
”En irriterad lärare”