Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Tomträttsägare är inte en kommunkund

Att Halmstads kommun klämmer åt sina egna för att pressa ut spekulationsbetingade vinster påminner om ocker. Det skriver Mats Lundkvist i debatten om tomrätten.

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. 

Debatt 3/3. Tomträtt har funnits i över hundra år med syfte att fler medborgare ska kunna skaffa en bra bostad. Kommunen äger marken och hyr ut den mot en form av årlig ränta, avgäld, samtidigt som husägaren har samma rätt som vid ägande av marken.

Mindre lånebehov för egnahemmet ger förutsättningar för bättre bostäder, inte minst för unga familjer, och bättre uppväxt för våra barn. Samspelet mellan kommun och medborgare ökar byggandet och stärker rätten till en bra bostad, något som i Sverige är grundlagsfäst.

Samtidigt har hus och bostadsområden oftast en begränsad livslängd. Tätorter växer vanligtvis och förr eller senare sker en omvandling till tätare bebyggelse. Samhällets utveckling skapar därigenom ökande markvärden. Om kommunen äger marken tillfaller den långsiktiga värdestegringen det allmänna och framtida omvandlingar underlättas ekonomiskt. Tomträtten ger hållbar utveckling. ’’Utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov.” Tomträtt bromsar spekulation och begränsar finansbubblor.

Tomträttens problem ligger samtidigt i just markvärdestegringen, om denna överstiger inflationen. Hur ska avgälden rättvist bestämmas? Ränta på kommunens ursprungliga kostnader? Ränta på aktuellt marknadsvärde? Indexreglering? Ser man aktuella husägare som medborgare, blir det naturligt för kommunen att utgå från en självkostnad. Om husägaren förminskas till att vara kund i kommunen, en tomträttskund, blir det naturligt att kommunen tar ut en så hög avgäld som är rimligt möjlig. Tomträtten har då blivit tomtfel, eftersom tomträttens syfte då inte längre uppfylls.

Knäckfrågan är ägarskiften. Villor omsätts till marknadspris och om tomträttsavgälden är relaterad till ett historiskt markvärde, skapas en faktor som plussar byggnadens marknadsvärde eftersom köparen värderar helheten. Vem ska tillföras värdeutvecklingen vid ägarskiften under upplåtelsetiden?

Det bostadssociala problemet är att tomträttsavgälderna, under pågående boende, kan sticka iväg för husägare på ett sätt som föröder ekonomin och framtvingar försäljningar. Lösningen ligger i att låta avgälderna på ett begränsat sätt följa markvärdets utveckling, men att sätta tak för avgäldsutvecklingen under den tid respektive husägare bor kvar. Då har husägaren ett säkert boende och markvärdestegring slår igenom först vid ägarskiften. Var och en kan överblicka sin ekonomi och tomträttens syfte uppnås.

Av tomträtten har skapats en ovärdig fattigdomsfälla. Att Halmstads kommun, som säger sig vara rik, klämmer åt sina egna för att pressa ut spekulationsbetingade vinster påminner om ocker. Som en säljare som tar oskälig vinst på en livsnödvändig bristvara. En kommun är inte en affärsrörelse och den som har tomträtt ska inte ses som kommunkund utan som fullvärdig medborgare.

Mats Lundkvist

ingenjör och miljöaktivist

Debatt

MEST LÄST