Suicid. Sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa har ökat dramatiskt under de senaste 15-20 åren! Stress och krav pressar människor och alltmer egoism och brist på empati är märkbar. Människor skyggar för det okända, undviker att se de psykiskt lidande, orsaken kan vara att de är överväldigade av egna livspussel. Egentligen behövs bara ren medmänsklighet. Att ta kontakt med en som mår dåligt, våga lyssna, upplysa om hjälp och att försöka inge hopp, kan visa sig vara en livräddande insats.
Förutom ökade resurser för att få ner antalet suicidfall måste även fördelningen av anslag jämnas ut! Skillnaden i satsningar mellan trafik- och suicidprevention är orimligt orättvis. Närmare 150 miljoner per år har satsats på prevention av trafikolyckor medan endast 3 miljoner satsats på suicidprevention, trots att 1240 fler dör av suicid! Varför är det mera prioriterat att spara liv i trafiken?
De ”nationella upplysningskampanjer” som föreslagits vittnar om en övertro på allmän information. För att kunna förebygga suicidfall krävs det mera uppföljningar och analyserande utredningar om bakomliggande orsaker. Det ”tydliga uppdraget” regeringen gav Folkhälsomyndigheten för att förbättra Socialtjänstens arbete med suicidprevention fallerade trots stödmaterial, då det saknades ett lagstadgat krav på att utreda. Oklarheter om vad som får lämnas ut mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården och vad som är sekretessbelagt skapade en rädsla hos personalen att göra fel.
Dock är det inte otänkbart att tidspress har varit en starkt bidragande orsak. Polis och räddningspersonal bör också bli bättre på att informera vidare. Bristerna i samordnande insatser i dagsläget är allmänt känt, inte minst mellan öppenvården och psykiatrin.
Sannolikt bär politiker och personalledningar det yttersta ansvaret för alla försämringar samt hotet mot patientsäkerheten inom vården, genom neddragningar och en mångårig usel personalpolitik som orsakat personalbrist!
A. L. Bertilsdotter