Ska vi styra eller anpassa oss till naturen?

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren.

ANNONS
|

Natur. De flesta börjar väl att inse att människan är en del av naturen. Ändå ger vi till exempel maskrosen bästa möjliga förutsättningar, för att sedan bekymra oss för att de växer just på vår gräsmatta. Ja, man har ju under årens lopp hört sådana som tycker att det var onödigt att någon trampade på deras gräsmatta. I nästa stund tycker man inte om flugor och spindelnät.

Hur vill vi egentligen ha det? Nu hör man fler och fler som vill åka söderut några månader under vintern. Ja, de tycker att det är precis samma liv som i Sverige. Man åker till samma plats år efter år, till och med de infödda på platsen talar och förstår svenska. Men vad är samma liv som i Sverige? Eller är det vår strävan att kunna styra våra liv, och tro att lyckan finns där vi räknar med att hitta den. Det finns ju ett talesätt om detta, ”grannens gräs är alltid grönast”. Är det så?

ANNONS

Det finns också många som tycker att det är skönt med hösten då det lugnar ner sig. Och så här under våren finns det många som blir sjuka av naturens utveckling. Vidare tycker många om traditioner och att se bekanta platser.

De har ju talat om på radion under senare tid om vad vi skulle ångra mest på vår dödsbädd, och någon nämnde att vi skrattat för lite. Så vi kanske skulle ta lite mer av livet med en klackspark, och skratta åt maskrosor och annat som inte gör som vi vill.

Ett gott skratt förlänger livet, är också ett talesätt. För inte blir vi lyckligare av att ha hus, sommarstuga, husbil och flygresor till alla möjliga platser.

Kanske bättre att i lugn och ro skriva en insändare om eländet.

Rune Jakobsson

ANNONS