#metoo. Jag har, som många andra, följt #metoo under dess resa under senaste månaderna och hoppas att den aldrig tar slut. Vad som förvånat mig är att det varit förhållandevis tyst om detta på HP-läsarens insändarsidor, vilket jag här vill upprätta något litet.
Att vi som varit/är utsatta är många, och att det går som en röd tråd genom livet olika skeden, både inom familj, skola och arbetsliv, är äntligen ute i ljuset. Precis där det hör hemma.
Det som Kim Ljungcrantz skrev på HP-läsaren (11/12-17), är så sant. Jag har från flera män i övre medelålder och pensionsåldern hört att deras första kommentar när #metoo diskuterats, är att flera av dessa män inleder med ”Tänk vad många det är som inte talar sanning.” Detta att förneka/anklaga för att ljuga, vad som hänt kvinnor i generationer, är att lägga ytterligare sten på börda. Jag undrar om de levt med förbundna ögon och hörlurar för öronen, eller varför de måste försvara patriarkatets ”fulaste” uttryck?
Nä, riktiga män är ni som lyssnat och lyssnar, som vägrar tiga när kvinnor förminskas eller förtrycks, ni är närvarande i debatten, och vågar se er själva.
För ni vet att tiga är att hålla med och samtycka.
Ann Erixson