Replik
svar till Gert Andersson, 5/1
Miljö. Nej, lantmästare Gert Andersson, det jag skrivit om jordbruk och fåglar är inget påhopp.
Det är betydligt allvarligare än så, dels för att jordbrukslandskapets utarmning är mycket väl belagd, dels för att näringen gärna blundar för problemen.
Om du fördjupar dig i uppföljningen av de nationella miljömålen, för att inte tala om otaliga forskningsrapporter, finner du att utarmningen av jordbrukslandskapets växt- och djurliv pågått länge. Trots enhälliga politiska beslut att hejda utarmningen, visar den inte heller några tendenser att avta. Förhållandet är likartat i övriga Nordvästeuropa.
Detta är i och för sig inte underligt eftersom jordbruket rationaliserats i riktning mot intensiv stordrift. Såväl enskilda skiften som hela gårdar har slagits samman. På vägen dit har mängder av randmiljöer försvunnit och landskapet blivit allt enformigare med mindre plats för vilda växter och djur.
Utvecklingen kan dessutom ha förvärrats genom användning av nya bekämpningsmedel, inte minst så kallade neonikotinoider.
I skogsbygden har nedläggning av jordbruk fått samma effekt, det vill säga ett allt mera enformigt landskap.
Väldigt mycket skulle vara vunnet om ni från jordbrukets sida ville inse att det finns problem. Det går nämligen att nå långt utan att det går ut över livsmedelsproduktionen. Det har ett flerårigt svenskt samarbete mellan lantbrukare och fågelskådare visat. Om intresse finns, medverkar jag gärna i en konstruktiv diskussion.
Anders Wirdheim