Hjälpsamhet. För en tid sedan när jag var på väg hem från Hemköp med en tung matkasse utspelade sig följande: En buss stannade vid den första hållplatsen vid korsningen Karl XI:s väg och Brogatan på sin väg mot väster.
Flera unga killar i 17–18-årsåldern står och väntar på bussen. Det gör också en kvinna som kör en person i rullstol. Dörrarna öppnas och hon börjar köra stolen in i bussen. Då stängs plötsligt dörrarna. Hon ropar ”nej” och dörren öppnas igen men stolen har tyvärr fastnat och hon kommer ingenstans. Jag ser det hela och säger till killarna ”men hjälp henne!”. De vänder bort blickarna och låtsas som inget.
Jag sätter ner min tunga kasse och säger till henne ”jag ska hjälpa dig”. Men stolen sitter så hårt att vi inte kommer någonstans. Jag lutar mig inåt i bussen och säger ”men kan inte någon hjälpa oss? En kvinna som sitter precis vid dörren lutar sig halvvägs framåt och glor ner på oss och sedan sätter hon sig på sätet igen.
Under tiden går killarna ombord på sin väg mot de bakre sätena.
Återigen säger jag ”men kan ni inte hjälpa oss?”. De tittar också ner på oss och går bara vidare med sina superviktiga telefoner i handen.
Så kommer den siste killen förbi oss och jag upprepar att vi vill ha hjälp. Han svarar ” oj, behöver ni hjälp”? Men han hjälper oss faktiskt och vi tre lyckas få loss stolen.
Chauffören, hon eller han vet ej, gjorde inte någon som helst ansats för att hjälpa oss.
Skäms, tusenfalt skäms alla ni som inte lyfte ett finger för att hjälpa till! Er likgiltighet, egoism och empatilöshet är total!
Anne-Marie Johansson