Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. 

Replik

Svar till Kim Ljungcrantz, 13/9.

Samhälle. Tack för lektionen Kim Ljungcrantz, men jag har redan gått kursen.

På vilket sätt gick sovjetstaten bakåt efter Lenin? Under efterkrigstiden blomstrade ekonomin. Den vetenskapliga och teknologiska utvecklingen var världsledande på flera områden. Många i Västeuropa kastade avundsjuka blickar mot Sovjet och i USA tog man upp kampen om rymden, rädda för att halka efter i utvecklingen. Så småningom blev vi medvetna om förtrycket i öst när strömmen av ”avhoppare” ökade, när järnridån gick ner och Berlinmuren byggdes upp.

Jag hade en kamrat, på 1970-talet, som frenetiskt förkastade sovjetkommunismen: ”det finns bara tre länder med riktig kommunism; det är Kina, Kuba och Albanien”. Han beskrev hur kommunismen likt en ”Fågel Fenix” skulle resa sig ur askan efter kapitalismen. Istället fick vi bevittna kommunismens totala sammanbrott.

Socialism som ideologi föddes i 1800-talets industrisamhälle, där arbetarna hänsynslöst utnyttjades av kapitalägarna. Klassklyftorna var bråddjupa och oöverstigliga. I den kontexten hör drömmen om det klasslösa samhället hemma.

Socialism står och faller med kollektivets förmåga att skapa ett jämlikt samhälle. Den vilar på upplysningsidéer om människan som ett ”oskrivet blad” med en ”ädel natur”. I ett jämlikt samhälle kommer människan att agera jämlikt eftersom hon där formas enligt sin sanna natur. Tyvärr fungerade det inte på Josef Stalin.

Du skriver: ”Under en socialistisk revolution sätts de stora företagen i händerna på en ny arbetarstat. Men denna stat förlorar successivt sin betydelse och upplöses när den inte längre behövs.” Det är en utmärkt beskrivning av Marxismens antites till 1800-talets klassamhälle: ”proletariatets diktatur” som mynnar ut i syntesen kommunism, det ”klasslösa samhället”. Extraordinära påståenden kräver dock extraordinära bevis! Allt hänger på teorin att människan är en social konstruktion. Har vänstern några bevis för det eller bevittnar vi ännu en ”ulv i fårakläder”?

Välkommen tillbaka, VPK! Man ska heta det man är!

Kenneth Mellåker (L)

MEST LÄST