Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

radhuset i halmstad 2

Diskutera går bra – men inte att fråga de berörda

Det här är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i insändaren. 

politik. Det är ingen upplyftande upplevelse att höra politiker diskutera funktionshinderfrågor. Om den totala samsynen som råder kring frågorna hade lett till något positivt hade ingen varit gladare än jag, men nu blir jag bara provocerad.

Då jag har ett brinnande intresse för politik lyssnar jag gärna på politiker men när ovannämnda område diskuteras blir jag uttråkad. Då är jag ändå berörd eftersom jag själv har en funktionsnedsättning.

Min upplevelse är att politiker aldrig är så överens som när funktionshinderfrågor är på tapeten. Tillgänglighet, delaktighet och inkludering tycker alla är viktigt. Vackra visioner är lätt att åstadkomma men när orden ska praktiseras ser det inte längre lika bra ut. Det har jag tyvärr blivit medveten om många gånger.

Jag satt med och lyssnade när två politiker från Halmstads kommun diskuterade funktionshinderpolitik under Funka för livet-mässan. Frågorna diskuterades ur olika perspektiv och alla höll med varandra.

En fråga som togs upp var huruvida det är lätt eller svårt att som person med funktionsnedsättning engagera sig i kommunpolitiken i Halmstad kommun. Jag som nu suttit i Halmstad kommunfullmäktige under tre år och tillhör gruppen i fråga eftersom jag är blind satt i publiken och lyssnade men det var det ingen som låtsades om.

Anders Rosén och Suzanne Åkerlund pratade lite löst om att det var inga problem utan alla lösningar fanns på plats. Ingen frågade mig som satt i publiken och som faktiskt har en del att säga i frågan. Jag kände mig förminskad och väldigt konstig till mods.

Det är något som är symtomatiskt för de här frågorna. Att diskutera går bra men att fråga de som är berörda, det gör en inte.

Jag tror inte att jag under de här tre åren i fullmäktige fått en enda fråga från mina kolleger i fullmäktige huruvida det fungerar bra eller dåligt att vara blind och fullmäktigeledamot.

Anders och Suzanne, varför låtsades ni inte om att jag satt i publiken och varför tar ni inte chansen att inhämta mer kunskap när ni har möjligheten?

Ulrika Wiland

Kommunfullmäktigeledamot, Vänsterpartiet

Plats för politik. Att höra politiker diskutera funktionshinderfrågor är inte upplyftande, anser skribenten.

MEST LÄST