Den 13 november var det 63 år sedan Halmstad teater invigdes. Planerna hade funnits länge.
Vid invigningen talade man varmt om den goda anda som förenat alla som med kraft verkat och påverkat byggets framväxt. Civilingenjör Grels Curman talade för entreprenörerna och beskrev arbetet som ett idealbygge.
Folkets Parkföreningens ordförande Gunnar Hyll avslutade sitt anförande med att betona att byggnadens olika lokaliteter nu som alltid skulle stå till förfogande för alla. Organisationer och enskilda skulle här finna möjligheter för fri diskussion, organisationsarbete samt nå kontakt med film, musik och teater.
Har jag nu förlorat mig i ”det gamla”? Visst förändras världen och visst är förutsättningarna för verksamheter annorlunda än för 60 år sedan – men – Halmstads teaters syfte då som nu är att ge våra innevånare en möjlighet till upplevelser och utveckling. Här är ingen skillnad från förr.
I den nu aktuella socialdemokratiska budgeten med planeringsdirektiv – som antogs av fullmäktige – kan man bland annat läsa följande: ”Teatern bör, förutom nuvarande verksamhet, även härbärgera den lokala amatörteatern, teaterföreningen och även andra aktiva och viktiga organisationer och föreningar som bär upp kulturlivet i Halmstad. Horisontellt samarbete är en viktig grund för att även kunna erbjuda de stora gästspelen”. Faktiskt allt enligt det som en gång uttalades vid teaterns invigning!
Det är min personliga mening att Halmstads teater bör utvecklas till det som Ulf Andersson så riktigt skrev i boken ”Plats på scen”. ”En gång byggdes teatern som ett Folkets Hus och snart kan vi vara på väg mot en ny typ av detsamma – ett hus där dörrarna står och slår hela tiden och där publiken, konferensgäster, artister med flera passerar ut och in nästan dygnets alla timmar. Halmstad har en rik teaterhistoria – låt oss tillsammans bygga den vidare – in i en framtid där teater, dans, musik, film, konst och möten lever ett gott och kraftfullt liv.”
Teatern skall vara en levande institution. Konstnärlig inriktning, kreativitet och bildningsideal ger styrka för framtiden! Den ”vardagliga” upplevelsen är nödvändig, den flashiga festen är kul – då och då!
Var hör teaterverksamheten hemma i den kommunala verksamheten? Vilket innehåll vill vi ha? Skall vi ha råd att använda scen och salong? Hur leds verksamheten?
Frågorna hopar sig och måste lösas – nu!
