Världsarven som unika brobyggare

En gång i tiden svarade radiomasterna i Grimeton för landets koppling med omvärlden. Unesco uppmärksammar, tillsammans med Riks­antikvarieämbetet och styrelsen för Grimetons stiftelse, världsarvet i tider av förändring.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

ANNONS
|

Debatt HP 25/10. Unescos världsarv Grimeton radiostation ingår i ett unikt globalt nätverk med stora kultur- och naturvärden. Dessa ska bevaras för hela mänskligheten och för framtida generationer. Tillsammans har vi ett ansvar att ta tillvara, bevara och utveckla dem.

Även om världsarven ofta utgör en resurs för ekonomisk utveckling, inte minst genom besöksnäringen, får de inte reduceras till enbart bilder i turistbyråernas broschyrer. Grimetons radiostation var redan när den stod klar på 1920-talet en länk mellan länder, kulturer och människor. Platsen är, tillsammans med Unescos 1 051 övriga världsarv, ett kapitel i historien om människan och naturen – vår gemensamma historia. Världsarven rymmer därför möjligheter att skapa mening i ett större sammanhang. I arbetet med världsarven är det därför nödvändigt att sätta lokalt arbete och engagemang i ett globalt perspektiv.

ANNONS

I tider av förändring, när invant möter ovant och samhällssystem möter samhällssystem, blir kulturarv ofta en frontlinje för heta debatter om kultur och värderingar. Det finns i dag starka krafter som förenas i en kultursyn som menar att den nationella kulturen eller den föreställda grupptillhörigheten är särskilt unik. Det blir därför viktigt att sprida kunskap om vår gemensamt skapade historia. I ett polariserat samhälle kan världsarven vara betydelsefulla genom att väcka nyfikenhet på denna kunskap, överbrygga snäva idéer om identiteter och utgöra rum för möten och samtal.

I dag heter det att vi lever i globaliseringens tid. Men vad innebär det? Utvecklingen som radiostationen representerar har möjliggjort sekundsnabba utbyten av information, men världen har alltid rört sig. Seder och bruk, mat, språk, traditioner, arkitektur, trosuppfattningar och ritualer är resultatet av handel och utbyten mellan samhällen.

Varje människa kan upptäcka den gemensamma kulturen på sin egen plats: en runsten kan ses som ett exempel på hela mänsklighetens utveckling av skriftspråk, precis som en radiostation på den halländska landsbygden berättar om alla människors behov av pålitlig och snabb kommunikation! Först när kultur och historia tillåts stelna i statiska former kan kulturarvet verka isolerande och uteslutande. Genom att lyfta blicken kan vi utforska den rika källa till kunskap och upplevelser som Unescos unika världsarv utgör. På det viset kan vi också stimulera samtalet om vilket samhälle vi vill lämna över till kommande generationer.

ANNONS

Lars Amréus,

riksantikvarie, Riksantikvarämbetet

Mats Djurberg,

generalsekreterare, Svenska Unescorådet

Camilla Lugnet,

t f vd, Stiftelsen Världsarvet Grimeton

Debatt

ANNONS