Debatt HP 22/5. Under kalla kriget beskrevs vår säkerhetspolitik med orden ”alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig”. Precis då som nu sågs ett isolerat angrepp på Sverige som osannolikt. Om ett sovjetiskt anfall på Nato även innebar ett angrepp på Sverige skulle vi samarbeta med Nato. Politiken möjliggjordes av ett totalförsvar med ett väl utbyggt civilt försvar och ett starkt militärt försvar. Vårt EU-medlemskap innebär skyldighet att hjälpa ett EU-land som blir angripet, vi kan därmed inte längre vara neutrala.
Ryssland upprustar för att med militär styrka få ett större inflytande i Europa. Landet ifrågasätter grunden i europeisk säkerhet, Helsingforsöverenskommelsen som bland annat anger att länder är självständiga och gränser okränkbara. Ryssland vill ha en inflytelsesfär där länderna i sfären underordnar sig Ryssland. Anfallet på Ukraina är en del av denna politik.
Regeringens säkerhetspolitik i tre punkter:
”Förstärkt försvarsförmåga”. Regeringens utredning ”Säkerhet i ny tid” anger att det enda land som kan angripa Sverige är Ryssland, därför måste vår försvarsförmåga jämföras med de resurser Ryssland kan använda mot Sverige. Utredningen redovisar att mer än 90 procent av armén, 70 procent av flottans fartyg, 70 procent av stridflygplanen och 75 procent av hemvärnet har avvecklats. När ÖB begär 6,5 miljarder kronor för att kunna genomföra 2015 års försvarsbeslut, är det för de återstående procenten av försvarsmakten ska bli användbara. Uteblivet tillskott innebär fortsatt nedrustning. Utredningen redovisar även stora brister inom civilförsvaret och de medel regeringen hittills anslagit för detta är helt otillräckliga.
”Militärt alliansfria för att ha handlingsfrihet”: När vi är alliansfria kan totalförsvarets brister inte kompenseras genom medlemskap i en allians. Om Sverige riskerar att angripas, eller angrips måste det vara möjligt att ge exempel på hur regeringen använder handlingsfriheten för att kompensera vår otillräckliga försvarsförmåga. Det är förvånande att UD inte kan det.
”Fördjupade internationella samarbeten”: Sverige har samarbeten med de nordiska och baltiska länderna, Polen, Storbritannien och USA. Regeringen säger att samarbetet med Finland även ska utvecklas för att gälla i situationer bortom fredstida förhållanden, vilket torde innebära en allians. Varför går det bara att samarbeta med Finland ”bortom fredstida förhållanden” och inte med andra länder?
Sammanfattningsvis är alltså Försvarsmakten svag och underfinansierad. Det civila försvaret finns inte. Sverige ska vara alliansfritt för att ha handlingsfrihet, men UD kan inte förklara på vilket sätt handlingsfriheten bidrar till Sveriges säkerhet. Sverige ska vara alliansfritt, men på sikt ingå i en allians med Finland! Sverige ska ha militära samarbeten i fred, men inte om vi blir angripna!
Har Sverige en fungerande säkerhetspolitik?
Krister Edvardson,
Allmänna Försvarsföreningen Halland
Debatt