Lärarbristen är ett allvarligt hot mot Sveriges framtid, och de signaler vi nu får om stämningen i lärarrummen efter det statliga lärarlönelyftet är mycket oroväckande. En del har bestämt sig för att lämna yrket efter att ha blivit bortprioriterade trots att de uppfyller kriterierna för satsningen.
Om ett stort antal lärare känner ilska, skam och uppgivenhet i sin yrkesroll, hur påverkar det då deras kreativitet och arbetsmotivation ¬– och i längden elevernas måluppfyllelse? Hur kunde en statlig satsning på lärarlöner landa så fel, och hur kan vi agera framåt för att detta inte ska hända igen?
För att göra läraryrket mer attraktivt och locka fler till läraryrket beslutade regeringen om ett statligt lärarlönelyft med kriterier gjorda för att premiera erfarna och skickliga lärare i klassrummet och i barngruppen. Bra tycker vi i Lärarförbundet och är förstås glada för satsningen. Den är en god starthjälp för kommunerna för att de sedan själva ska göra lokala satsningar
Att i en särskild löneöversyn belöna ett antal lärare, medan ett större antal blir utan löneökning, är förödande för motivationen och arbetsklimatet på en skola, särskilt om personalgruppen inte förstår på vilka grunder pengarna fördelas. Lärare är vana vid ett nära samarbete och är därför på många sätt varandras förutsättningar.
Hur kan kommunen nu säkra upp löneprocessen så att åsidosatta lärare återfår förtroendet för arbetsgivaren? Lönesättande chefer behöver kunna göra mer kvalificerade bedömningar av sina lärare och då måste arbetsgivaren rensa bland chefernas arbetsuppgifter.
Förutom en större tydlighet vid lönesamtalet är mer tid ute i verksamheten och färre lärare att lönesätta nödvändiga förändringar för att öka legitimiteten kring bedömningen, liksom en genomdiskuterad samsyn med lärarfacken kring lönebildning.
Vi tror att acceptansen för löneskillnader ökar med lönekriterier som också värdesätter erfarenhet omsatt i god praktik. Vi tror dessutom att lärare har lättare att acceptera kollegors högre lön om de har ett mer kvalificerat uppdrag som är tydliggjort och väl förankrat i kollegiet.
Men mest av allt behövs nu en kommunal lönesatsning för att rätta till lönestrukturen på arbetsplatsen så att den uppfattas som rättvis. Lärarbristen är en stor utmaning att hantera. Nu måste arbetsgivaren ta hand om alla sina lärare för att de ska stanna kvar i yrket och känna arbetsglädje och värdighet i sitt viktiga värv.
B-O Bengtsson,
ordförande Lärarförbundet Halmstad