Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

-rhcji20Tdlla-gqBZzsB6uR5z8.jpg
Omar Makram är debattör och projektledare för riksorganisationen GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime.

Mycket återstår att göra mot hedersförtrycket

Även kvinnor med invandrarbakgrund ska kunna åtnjuta samma friheter som övriga kvinnor i Sverige, inklusive egenbestämmande över sina liv och sexualitet och rätten att älska utan rädsla, skriver Omar Makram, debattör och projektledare för riksorganisationen GAPF.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

År 2002 sköts Fadime Sahindal till döds av sin egen far. Att hans dotter vågade älska fritt, var för Fadimes far ett angrepp mot hans heder, som han ansåg måste rentvås. “Jag hoppas att ni inte vänder dem ryggen, att ni inte blundar för dem.“ Dessa var Fadimes ord i hennes tal i riksdagen innan hon avrättades. Hon vädjade till oss att inte glömma alla de kvinnor som lever under hedersförtryck.

Vi på GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime, besvarar hennes vädjan genom att inte vika oss för kampen mot hedersförtryck, och vi gör vårt yttersta för att hjälpa utsatta kvinnor som befinner sig i hederskulturens destruktiva grepp, berövade på sin frihet, värdighet och säkerhet.

Det är sorgligt att konstatera, hela 16 år efter Fadimes död, att hedersförtryck och hedersrelaterat våld fortfarande utgör ett reellt problem i Sverige. Vi ser sakta men säkert ett positivt skifte, inom vilket dessa fenomen uppmärksammas och diskuteras alltmer, och där alltfler tycks förstå innebörden och allvaret av dem.

Men mycket återstår att göra. Det finns fortfarande de som förnekar hederskulturens existens, och de som relativiserar, bagatelliserar och ibland till och med försvarar dess legitimitet. Men när det gäller vissa grundläggande värderingar, såsom ett ställningstagande för kvinnors och HBTQ-personers rättigheter, finns det inte utrymme för kompromiss. Att respektera dessa rättigheter ska inte vara en fråga om ett personligt val.

Tätt förknippat med hedersförtrycket är kyskhetskulturen – en idé som aldrig bör rättfärdigas mot bakgrund av en kulturell identitet. Idén om ”sexuell renlighet” försätter kvinnor i en underordnad position, där deras liv kontrolleras och deras rätt att älska vem de vill inskränks. Denna kultur innebär en negativ hypersexualisering av kvinnor, som uppmanas att täcka kroppsdelar, inklusive sitt hår, för att stävja mäns lustar, och där en handskakning kan associeras med "orenhet” och frestelse. Inte minst innebär denna syn på kvinnokroppen att kvinnor ställs ansvariga, inte bara för mäns anseenden, men också för mäns beteenden.

Vi på GAPF har en vision om ett samhälle där alla behandlas jämställt, oavsett hudfärg, kön, etnicitet och religion. Där kvinnor med invandrarbakgrund kan åtnjuta samma friheter som övriga kvinnor i Sverige, inklusive egenbestämmande över sina liv och sexualitet och rätten att älska utan rädsla. Rättigheter som återspeglar en kvinnosyn som vi i Sverige bör vara stolta över – och som inte bör utesluta någon. Vår förhoppning är att alla i Sverige är beredda att ställa upp på denna vision och ansluta sig till vår mission om att göra detta till verklighet, för alla kvinnor i Sverige.

Omar Makram

Debattör och projektledare för GAPF

(Redigering och översättning av Carolin Ekman - konsult inom kvinnors och flickors sexuella rättigheter och volontär på GAPF)

MEST LÄST