Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Halmstad är klyftornas kommun

Mats Lundkvist, debattör i Halmstad, fortsätter sin framtidsserie och tar upp den delade staden.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

Debatt HP 5/12. Halmstad är klyftornas och segregationens kommun. En å delar staden i en finare sida och en som anses fulare. Dock är det inte så enkelt. Det hårdast segregerade området, Frösakull, ligger på samma sida som Bäckagård och Kärleken/Norra Utmarken – områden som inte är högstatus. Om segregation har det pratats i decennier, men i takt med det tämligen tomma pratet cementeras segregationen alltmer.

Segregation handlar i mycket om boende, men också om helt andra saker; faktorer som delar upp människor och skiktar befolkningen. En uppdelning som driver bort från ömsesidig förståelse, som skapar ”vi och dem”, får samhällsgemenskapen att vittra och solidariteten att förtvina. Att bryta segregationen innebär inte i sig minskade ekonomiska skillnader, men det leder till att vi bor och lever någorlunda gemensamt trots dessa skillnader. Det är viktigt för våra barn och förståelsen av hur lika vi är – för alla människors lika värde.

Med bostäder som handelsvara skapas en stabil grund som driver segregation. Betalningsförmågan skapar skiktning och den som kan betala mest får den mest attraktiva boendemiljön. Här finns två åtgärder. Den ena är att ta kampen för bruksvärdeshyror och mot marknadshyror. Den andra är att se i vilka områden det är attraktivast att bo och just där bygga hyresrätter – gärna i HFAB:s regi så att senare omvandling till bostadsrätter kan blockeras. Att bygga lyxvillor i oattraktiva områden är inte genomförbart – potentiella köpare torde saknas.

Men segregation handlar också om exempelvis skolor och förskolor – om att barn från olika samhällsgrupper ska växa upp i gemenskap – inte skiljas åt. Privatiseringen av skolorna har varit segregationsdrivande. Värst av allt är när religiösa organisationer driver förskolor, oavsett vilken religion det må handla om. Det är inte bara en allvarlig kränkning av barnens rätt att senare i livet själva få välja vilken religion de eventuellt vill tro på. Det är också något som delar upp barnen efter föräldrarnas religiösa preferenser. En uppdelning som kan bidra till kulturellt betingade motsättningar längre fram.

Det har pratats mycket om segregationen i Halmstad, men det gäller att gå från lösa diskussioner till aktiv handling. Fortsätter utvecklingen som den gjort kan Halmstad mycket väl bli Sveriges mest segregerade kommun.

Mats Lundkvist

Debatt

MEST LÄST