En levande metoo-rörelse är fortsatt viktig

Metoo visade att det finns strukturella mönster som måste lösas med åtgärder på samhällsnivå och branschnivå, skriver Annelie Nordström, arbetsmarknadspolitiskt talesperson för Fi.

Det här är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i debattartikeln.

ANNONS
|

Debatt 13/11. För mig personligen har de 65 metoo-uppropen betytt mycket för synen på mig själv och för att lätta på den skam som förföljt mig i drygt femtio år. Bomben briserade veckan efter att jag lämnat mitt manus till förlaget som senare publicerade min biografi ”Min trädgård är full av skärvor”. Men att jag känner mig bättre till mods löser inte problemen, nu är det dags att agera på det strukturella planet.

Ofta hör jag att kvinnor får sluta att uppträda som offer och lära sig att säga ifrån. Den hållningen berättar att allt för många fortfarande tror att det är enskilda kvinnor som har enskilda problem i kontakten med män. Men det var just det metoo visade att det inte är.

ANNONS

Det är strukturella mönster som måste lösas med åtgärder på samhällsnivå och branschnivå. Jag har stora förväntningar på den regering som så småningom ska tillträda, på arbetsgivarorganisationer och fackförbundet om aktiva åtgärder.

Metoo-rörelsen har överlämnat sju krav till regeringen och de är alla relevanta, men här vill jag särskilt peka på några viktiga saker att förändra i arbetslivet.

Krav nummer sex av den lista som överlämnades till förre jämställdhetsministern kräver skärpta krav på aktiva åtgärder och rapportering i arbetslivet. Det ska handla om ett förebyggande arbeta så att ingen riskerar att bli utsatt för sexuella trakasserier.

Något som verkligen skulle underlätta en förändring i positiv riktning var att fler kvinnor fick fasta anställningar. För det är människor i underläge som är mest utsatta. Det visade Arbetsmiljöverkets undersökning tydligt. Bland tidsbegränsat anställda kvinnor är det dubbelt så vanligt att ha upplevt sexuella trakasserier på jobbet jämfört med fast anställda kvinnor. Det talar sitt tydliga språk och ändå viftas problemet ständigt bort och förlöjligas.

Att vara visstidsanställd är oftast att inte veta hur mycket lön en får i slutet av månaden och att alltid stå till pass. Det är svårt nog, men det finns ytterligare en aspekt. Det innebär också ett psykologiskt underläge. När en behöver varje möjlig arbetstimme för att kunna försörja sig, står en inte först i kön för att rapportera övergrepp, taskiga chefer eller andra arbetsmiljöproblem. De får alla bita ihop och knyta näven i fickan.

ANNONS

Dessvärre ser det politiska läget inte ut att skapa förutsättningar för att Las (lagen om anställningsskydd) ska kunna förbättras under kommande mandatperiod.

Så min slutsats blir att kvinnors rättmätiga krav på att bli respektfull bemötta helt utan sexuella trakasserier överallt även på jobbet, fortfarande behöver en levande metoo-rörelse, för att kunna infrias.

Annelie Nordström (Fi)

arbetsmarknadspolitisk talesperson

ANNONS