Debatt HP 9/9. Sverige är ett av de mest öppna och accepterande länder när det gäller sexuell läggning. Men även om vi kommit långt i denna utveckling, bland annat genom införandet av könsneutrala äktenskap, så förekommer det fortfarande diskriminering. Ett tydligt exempel är när människor på grund av sin sexuella läggning hindras från att donera blod och rädda andra människors liv.
Ett återkommande faktum är bristen på bloddonationer, inte minst under sommaren då larmrapporter om blodbrist ofta duggar tätt. När en del av befolkningen försöker göra en insats och donera blod, så diskrimineras de enbart på grund av sin sexuella läggning.
Enligt Socialstyrelsens regler är väntetiden för MSM-gruppen (män som har haft samlag med män) ett år medan för resterande grupper är den tiden endast tre månader för den som har haft samlag med ny partner. Anledningen är att smittspridningen av en del sexuellt överförda sjukdomar likt hiv, syfilis, hepatit B och hepatit C är högre i MSM-gruppen. När det gäller karenstiden för denna grupp finns det ändå goda skäl att kritisera dagens regelverk. Om man smittats av hepatit B dröjer det vanligtvis ungefär tre månader för symptomen att visas, men det kan variera mellan två till sex månader. Vad gäller syfilis går sjukdomen att upptäcka tidigt. Därför var det väldigt märkligt av Socialstyrelsen att besluta om en karenstid på 12 månader för MSM, när det argumenterades med gott underlag för 6 månaders karens i deras ursprungliga förslag.
För att så långt som möjligt tillförsäkra sig om att blodet inte innehåller virus eller bakterier som kan överföra infektioner testas allt blod. Vid första tillfället får en ny bloddonator enbart lämna ett blodprov och först andra tillfället donera blod till blodbanken. Personen får svara på frågor om eventuellt riskbeteende. Det är förtroendefrågor som inte kan kontrolleras fullständigt. Risken finns alltid att folk inte talar sanning. Men det är inte rimligt att man ska behöva ljuga om sin sexuella läggning för att få lämna blod.
Reglerna för blodgivning bör istället utgå från sexuellt riskbeteende, med fokus på den enskilde individens beteende och inte dennes sexuella läggning. Alla potentiella bloddonatorer som vill donera blod ska kunna göra det på samma villkor, utan att behöva riskera att bli utsatt för diskriminering.
Alla människor förtjänar att bedömas separat och inte i grupp. Det borde även gälla för bloddonatorer.
Matilda-Linnéa Persson
ordförande MUF Halmstad
Debatt