Det regeringsalternativ som har det starkaste stödet är en regering med både allianspartier och rödgröna, konstaterade Dagens Nyheter i en artikel häromveckan (26/8). Fyra av tio väljare menar, enligt en undersökning från Ipsos, att en sådan konstellation skulle göra ett bättre jobb än dagens regering.
Det är inte så konstigt. Med en svag regering som saknar parlamentariskt stöd för sin politik och en opposition som inte kan bestämma sig om den vill ta över regeringsmakten framstår ett annat regeringsalternativ än de traditionella onekligen som attraktivt.
Ju närmare valet vi kommer desto vanligare lär talet om en ”blocköverskridande” regering bli. Inte minst tyder mycket på att Stefan Löfven kommer att göra en sådan regering till sitt uttalade mål.
Den som vill se en blocköverskridande regering bör dock konkretisera sin önskan. För en regering över blockgränsen kan, som opinionsanalytikern Markus Uvell konstaterar i ett blogginlägg, se väldigt olika ut.
Man kan som Stefan Löfven tänka sig en regering ledd av en socialdemokratisk statsminister, där Miljöpartiet och ett eller flera Allianspartier ingår. Men önskan om en blocköverskridande regering kan lika gärna innebära att Alliansen har statsministerposten men sitter i samma regering som Socialdemokraterna. Det senare är sannolikt vad Jan Björklund tänker sig när han talar om samarbete mellan hela Alliansen och S som en möjlighet efter nästa val.
Båda regeringsalternativen rymmer partier från båda sidor av blockgränsen, men där upphör sannolikt likheterna. Beroende på vilken typ av blocköverskridande regering det handlar om, vilka styrkeförhållanden som kommer att gälla inom regeringen och vilket parti som har statsministerposten kommer det sakpolitiska innehållet att se olika ut.
Ändå är det få anhängare av blocköverskridande regeringar som tar upp denna aspekt. De allra flesta väljare orienterar i politiken, och formar sina åsikter, utifrån konflikten mellan höger-vänster. Blockpolitiken ger en indikation på vilken typ av politik de olika regeringsalternativen kommer att innebära. Den som vill bryta upp blockpolitiken behöver därför vara tydlig med vilka sakpolitiska resultat man hoppas kunna uppnå och om det verkligen är realistiska mål.
Annars är risken stor att många väljare, rödgröna som borgerliga, kommer att känna att de köpt grisen i säcken om det bildas en blocköverskridande regering.
För många politiker och opinionsbildare tycks önskan om en blocköverskridande regering i huvudsak handla om att isolera Sverigedemokraterna. Väljarna lär dock även vilja ha svar på följande frågor: Vilken typ av politik har en sådan regering tänkt att leverera? Vilka kompromisser är de rödgröna och allianspartierna beredda att göra för att kunna regera tillsammans? Och kommer det att bli en statsminister från Socialdemokraterna eller Alliansen? Sådana besked borde inte minst avkrävas Stefan Löfven inför den kommande valrörelsen.
För de allra flesta väljare råkar ju sakpolitiken vara viktigare än förmågan att hitta på kluriga parlamentariska spelupplägg.
Svend Dahl,
Chef för Liberala Nyhetsbyrån