Politiker och partier har en viktig drivkraft, att påverka samhällsutvecklingen i en positiv riktning. Detta kräver makt över dels lagstiftningen, dels de gemensamma resurserna. Därför borde målet också vara att ingå i en regering.
I spelet om regeringsbildningen har nu mycket ljus hamnat på två mittenpartier, Liberalerna och Centerpartiet. Framför allt för att Alliansen som regeringsalternativ inte har någon värst vidare framtid. L och C säger nej blankt nej till att söka stöd av SD och Socialdemokraterna vill inte agera stödparti.
Givet att partiledarna Jan Björklund och Annie Lööf står vid sina ord finns det bara två vägar framåt vad gäller regeringsbildningen, antingen att stödja en M-KD-regering som får aktivt stöd av SD eller att själva gå över blockgränsen och bilda regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Från ett liberalt perspektiv är givetvis en mittenregering att föredra.
Oavsett vilket alternativ som blir utfallet är troligen Alliansens dagar räknade. I det sammanhanget är det viktigt att poängtera att Alliansen har tjänat Sverige väl under åren i regeringsställning.
Tyvärr har det inte fungerat bra under fyra år i oppositionsställning. Alliansen har inte fungerat som en enhet och den viktiga politikutvecklingen har varit undermålig. Inte ens de enskilda partierna har kommit med några nyskapande idéer. Detta gäller inte minst Liberalerna och Centerpartiet. Troligen har respektive parti inte haft självförtroendet att på egen hand driva sina hjärtefrågor.
Fokus för den nya mittenregeringen bör framför allt vara att få fler unga och nyanlända i arbete, bättre skolresultat och en bostadsmarknad som är i balans. Att komma överens om dessa mål är det enkla arbetet. Utmaningen ligger att hitta en gemensam politik för att klara målen.
En annan svår nöt att knäcka är att hitta en gemensam grund för skattepolitiken och vad gäller vinster i välfärden. Här tror jag att Socialdemokraterna kan inta en förhållandevis pragmatisk linje, trots sitt historiska arv av att köra över sina samarbetspartier.
För Centerpartiet finns det mycket att vinna på att få igenom sin hjärtefråga, förändringar i arbetsrätten, och för Liberalerna finns nu ett gyllene läge att genomföra viktiga och nödvändiga skolreformer.
Vad gäller miljö- och klimatpolitiken finns det visserligen skillnader inom en tänkt mittenregering, men inte värre än att de kan komma överens om även detta.
Vad skulle då Socialdemokraterna vinna på att ingå i en mittenregering? Ja, de får behålla makten. Det är också partiets högsta prioritet. Vad gäller sakpolitiken har partiet inte många heliga kor längre.
Det är dags att kavla upp ärmarna. Liberaler och centerpartister, nu har ni chansen! Det är dags att ta den. Och kom ihåg varför ni en gång engagerade er i politiken. Fyra år till i opposition är en lång tid.
