Replik
Apropå insändaren ”Restaurangen orsakar inte problem”, 18/10.
Så bra Kenth! … att restaurangen inte orsakar dig problem. Önskar att vi kunde säga detsamma.
Kan det vara så att dina och våra upplevelser beror på att vi bor cirka 20 centimeter ovanför restaurangen och du två våningar högre upp!? Vi byter boning! Alla blir nöjda och grannsämjan återställd!
Du kommer då att upptäcka fysikens lagar; ljudet avtar med kvadraten på avståndet - dubbla avståndet minskar ljudet fyra gånger och tredubbla avståndet nio gånger, och att stomljudet från stolar och bord på klinkergolvet i restaurangen, diskslammer, tappade saker fortplantas genom stenhårda betongväggar.
Och, ”när grannen har 50-årsfest”, 3–4 gånger i veckan så är det aningen enerverande. Dessutom vill man gärna sitta på balkongen kvällstid i rimlig lugn och ro, med öppna balkongfönster, utan matos och röklukt och slippa sorlet från 50 gäster på uteplatsen under oss.
Vi har ett köpeavtal, där brf.styrelsen Flaggskeppet har förpliktat sig till, citat ”café, endast beredning av kall mat, alt galleri el. likvärdigt” slut citat.
Hur någon, med denna förpliktelse som grund, kan hyra ut lokalen till en krögare, med affärsidé att sälja så många varmrätter som möjligt är en gåta!
Bostadsrättsnämndens högt kvalificerade jurister säger i sitt utlåtande bland annat:
– föreningen kan inte på egen hand förändra innehållet i avtalet, det är bindande för föreningen.
– genom att tillåta restaurangverksamhet i den aktuella lokalen, trots innehållet i avtalet, har föreningen brutit mot sina förpliktelser i avtalet.
– råder ingen tvekan om att föreningen kan anses skyldig att utbetala skadestånd till dem.
– skadeståndet kunna avse såväl psykiskt lidande på grund av störningar som sänkt marknadsvärde på bostadsrätten.
Styrelsens agerande har medfört att vår boning har tappat cirka 500 000 kronor i marknadsvärde enligt professionell värdering. Vi kan alltså inte sälja utan att bli ruinerade och kanske vill vi inte bo kvar på grund av uppenbara orsaker. Vi är tagna som ”gisslan”...och du tycker att det är okej?! det tycker inte vi!
Torgny & Britt Eriksson