Är det all dokumentation och administration som tynger personalen så till den grad, att man inte längre anser att luciafirande med föräldrar är något att prioritera? Eller beror det på att man värnar om de blyga barnen, som ogillar när en hop okända vuxna väller in på förskolan?
Efter att ha frågat runt bland vänner har jag förstått att alltfler förskolor slutar bjuda in föräldrarna till sitt luciafirande. Själv har jag nyss fått veta att föräldrarna inte blir inbjudna till årets firande, vilket gör mig enormt besviken. Jag har svårt att förstå den egentliga anledningen och undrar: Om de blyga barnen är det största skälet, är det inte viktigt att redan från tidig ålder öva på att framträda inför folk? Ska man undvika det som känns nytt och lite obehagligt?
Genom åren har jag upplevt olika varianter av luciafirande, på olika förskolor. Att få se sina barn sjunga luciasånger tillsammans, det är något av det mysigaste på året. Det är ett sätt för föräldrar att mötas, ett tillfälle då föräldrarna får vara med en stund i barnens miljö och se barnen samverka med sina förskolekompisar. Inte minst är det ett sätt för att föra vårt svenska kulturarv vidare.
Barnen får en övning i att förbereda något tillsammans, och sedan genomföra det. De tränar på att framföra något inför grupp. Efteråt är det ett gäng stolta små lucior och tomtar som tar emot föräldrarnas applåder.
Visst finns det barn som är blyga, och ingen är tvingad att vara med. Min erfarenhet är att de små barnen ofta springer till föräldrarna när de får syn på dem. Men i takt med att de blir äldre, så blir de modigare och stärks av känslan att de faktiskt vågar.
En liten stund av julstämning, med barn som sjunger i otakt, olika starkt, olika tempo och ibland till och med olika sånger, finns det något charmigare?
PS. Dokumentations-kraven kunde med för- del avskaffas, det vore väl bättre om personalen lade sin begränsade tid på att vara med barnen i stället?
Hellre lucia än Halloween